Kategoriarkiv: Kurser och Workshops

Vad vill du lära dig på en danskurs?

Att kunna dansa med så många som möjligt är alltid mitt mål med min egen dansutveckling. Jag vill kunna tekniker så att jag efter en grundkurs, kan dansa med utövare av dansen som jag lär mig. Oavsett om de gått kurs för samma instruktör eller inte. Jag vill inte kunna ett mönster, utan jag vill veta hur jag för eller följer så att mönstret går att utföra med någon som aldrig har sett mönstret förut men som kan dansa dansen.

Ju mindre grundteknik som ingår i en danskurs, oavsett vilken nivå den är på, desto mindre lär sig deltagarna om hur man dansar dansen. Det är då, till exempel, ryck och slit i följaren eller påtvingandet av rörelser uppstår. Det är då en följare, ur förarens perspektiv, gör något helt annat än vad föraren hade tänkt, eftersom följaren går in i ett invant mönster. Jag tycker inte att det gynnar deltagarna när det inte fokuseras på tekniken för den är grundfundamentet i dansen.

Att det ska vara roligt på kurs, ja, självklart! Men jag ska lära mig någonting. Om jag kommer ifrån ett kurstillfälle och inte har lärt mig någonting så var det väldigt sällan värt det. Om jag redan kan dansen och är på kursen för att ha roligt eller för att motionera så vill jag fortfarande lära mig eller träna på någonting för att bli bättre på dansen. Mitt mål är ju fortfarande att bli bättre och det finns alltid någonting som man kan lära sig för att bli bättre på dansen.

Idag kan jag uppleva att det ska gå så fort på kurser, att man ska lära sig så många olika saker och det är så mycket fokus på att det ska vara roligt att lärandet av dansen får stå tillbaka. Tänk om det rört sig om att lära sig att köra bil… Du och körskoleläraren pratar och skrattar hela tiden men ni fokuserar inte på hur dragläget på bilen fungerar så du lär dig det inte… Hade du fortsatt att gå hos den körläraren då?

Tillbaka på golvet

Efter en lång tid utan speciellt mycket socialdans, utan snarare med ett fokus på egen och andras dansträning så har jag nu börjat ta mig ut på socialgolvet mer frekvent igen. Och som ett brev på posten kom det nya tankar om dans och viljan att skriva om dem växte stark så i år hoppas jag på mycket socialdans och mycket skrivande.

Ett uppmaning till följare, som jag inte har hört tidigare, mötte mig när jag var ute sist. ”Stå en dans ibland så att de som inte fått dansa får dansa”, stort av dem som väljer att göra det eftersom de tar en stund av sin danskväll och låter någon annan ta del av glädjen men… mina tankar går fort till hur tråkigt det är att den uppmaningen finns från första början… och sedan till hur det här kan leda till sura blickar och onda tankar om de som inte vill stå över en dans… Men det här är ju en uppmaning från någon som har något gott i tanken och vi kan inte förvänta oss att någon ska stå över till förmån för någon annan, och om någon inte står över är så ska vi inte döma hen för det.

Tyvärr så är det heller inte någon lösning på problemet, det är bara något som behandlar symptomet. För problemet är ju att det finns färre förare än följare, så se inte att någon står över en dans för någon annans skull som en lösning. Målet borde istället vara att öka antalet förare så att fler kan dansa samtidigt och i den tanken uppstår följande frågor:

  • Hur får vi fler män till dansgolvet? (Jag väljer att fokusera på män här till skillnad från förare, eftersom jag har machokulturen i fokus.)
  • Hur får vi personer att stanna kvar på dansgolvet?

Jag tror att dessa två frågor är lika viktiga och att de är någonting som bör behandlas av dansvärlden.

Hur får vi fler män till dansgolvet?

Jag upplever att män tycker att: Det är häftigt med en man som kan dansa men det är samtidigt pinsamt och fånigt att lära sig att dansa. ”Machokulturen” gör att de inte känner sig bekväma när de försöker lära sig att dansa och den kulturen blir alltså ett gissel som hindrar män från att lära sig att dansa. Det finns naturligtvis andra anledningar också men jag tror att det här är huvudanledningen till varför män inte lär sig att dansa och om vi ska få fler män på dansgolvet så behöver vi bemöta det.

En man som funderar på att lära sig dansa men som är låst i ”machokulturen” kan behöva prata med en man som dansar, som inte är rädd för vad andra tycker om att han dansar. Män som dansar och som pratar fritt och positivt om dansande, avdramatiserar dansen och tar bort udden av det obekväma. Alltså är det av vikt att vi som är ”dansande män” otvingat pratar om vår hobby/livsstil med andra män och att vi dementerar fördomar om hur det är att dansa.

En annan sak som är viktig här är att det måste finnas ett intresse hos en person som ska lära sig att dansa. Det är ganska osannolikt att en person som blir tjatad på att prova en danskurs kommer att stanna i danskulturen för det finns redan en negativ känsla i att bli tjatad på. Återigen om vi ska få fler män till dansgolvet så måste det vara otvingat.

Självklart så finns det andra saker som gör att personer drar sig för att börja dansa men jag tror att dessa är kärnan i att få män att prova och samtidigt ha en positiv känsla.

Hur får vi personer att stanna kvar på dansgolvet?

Många personer slutar att dansa under första danskursen eller väljer att inte gå någon mer kurs efter att första kursen är slut. Det beror kanske på att de inte hittar glädjen, inte känner att de lär sig eller helt enkelt inte förstår vad de gör.

Det är min övertygelse att de mest kompetenta instruktörerna man har att tillgå bör leda den inledande kursen i respektive dans. Med kompetent menar jag då pedagogisk och inte dansant. Du behöver inte ha en grym dansare som instruktör på din första kurs för att bli inspirerad att lära dig mer, men du behöver ha någon som ser till att gruppen har roligt, att alla utvecklas och känner att de utvecklas och att de som behöver mer stöd har möjlighet att få det. Det finns ingen som helst garanti för att en grym dansare kan ge gruppen detta men en god pedagog kan det.

Tony Irving skrev på Facebook, för några år sedan, sina tankar om att vem som helst lär ut dans i Sverige, oavsett om de är utbildade eller inte. Även om utbildning i sig inte är en garanti för att man är lämplig som instruktör så är den i alla fall ett steg på vägen. Sedan behöver instruktören ha en lämplig personlighet för att passa som instruktör också. Jag har tolkat Irvings inlägg som att det handlar om vikten av den pedagogiska aspekten av att vara instruktör. Det vill säga hur man lägger upp sin kurs, hur man arbetar med dansglädje, hur man svarar på frågor, hur man håller en röd tråd genom kursen, hur man arbetar med teknik och att man har en plan med varför man lär ut en figur eller gör en övning. Och jag håller helt med honom i det för det är jätteviktigt att den som går en kurs både känner glädje, att den förstår och att den känner att den blir bättre. Om inte alla dessa delar finns så kommer deltagaren att sluta dansa om hen inte har en enorm motivation redan från början och det är det långt ifrån alla som har det.

En annan viktig parameter som är att det tar tid att lära sig dansa och det behöver de som lär sig att dansa förstå. Det är viktigt att de förstår att det tar tid att lära sig att dansa som deras förebilder gör och att man absolut inte ska jämföra sig med andra personer. En del har mer talang än andra men talang tar oss bara en bit på vägen, det är hårt arbete som gör dig till en kompetent dansare. Om inte det tänket finns på plats när man gör sitt första besök på en socialdans är risken stor att man skräms iväg.

Ytterligare en sak som vi behöver tänka på är vad vi sätter för förväntningar hos den nybörjare som ska ta sig ut på sin första socialdans. Oavsett vad du tycker om det så finns det personer som tackar nej när de blir uppbjudna och det MÅSTE nybörjaren vara införstådd med. Om någon säger till nybörjaren innan hen går ut och dansar att man inte får säga nej, och hen sedan får ett nej så kommer hen att ta det personligt trots att ett nej till en okänd person handlar om personen som säger nej och inte om den som frågar. Det är heller inte lämpligt att nybörjaren ska tacka ja till någon som den känner obehag inför eller som på annat sätt inte känns bra för nybörjaren. Om en nybörjare råkar ut för något av detta så kan det förstöra hela upplevelsen och dessutom sätta spår som gör socialdans till något negativt. Vi bör naturligtvis uppmuntra dem att dansa med andra än de som de kommer med men inte sätta krav på dem att göra det.

Avslutningsvis

Det finns naturligtvis andra saker som påverkar om någon börjar dansa och om de stannar kvar i dansvärlden. Men om en person kommer in i dansvärlden och får en positiv känsla av upplevelsen så kommer det att krävas mer innan de ger upp dansen. Jag anser att en god grund för nya dansare är precis det som behövs för att vi ska bli fler som går ut och dansar.

”Det är bara att följa” sa instruktören…

Jag har varit på flera kurser där instruktörerna har lagt 95% av instruerandet på att förklara hur föraren ska göra och 5% på vad följaren ska göra. Ibland är den enda instruktionen som ges att att ”följaren ska bara följa det som föraren gör”. Det gör mig irriterad eftersom det förringar följarens roll och det får det att låta som om vem som helst kan följa utan någon som helst instruktion.

Sådana uttalanden och den inställning faller lite på sin egen dumhet för om det var sant att följaren bara behövde följa så skulle inga följare behöva gå några kurser i Fox, de borde till och med få betalt för att finnas där så att förarna hade någon att träna med…

Att följaren ”bara ska följa” i bemärkelsen att: ”Följaren inte ska göra rörelser som hen inte blir förd i när man tränar figurer” är en annan sak. Men om det är den enda kommentaren som följare får på kurs så tycker jag att de skulle ha pengarna tillbaka. De har ju inte fått lära sig någonting.

Det finns inget bara när det gäller att följa, det finns massor med teknik att lära sig som följare om man vill kunna bli förd i mer än bara en promenad över golvet: balans, fotnedsättning och connection är endast ett axplock.

Om jag gick en kurs som följare så skulle jag bli rätt förbannad om jag inte fick fler instruktioner än att det bara var att följa föraren… Skulle inte du?

 

Tango!

Vilken sagolik helg jag har haft! En tvådagars kurs i Argentinsk tango med de två fantastiska instruktörer Giorgio Regnoli och Rita Caldas. Det tog bara halva kursen så var det bestämt att det blir en tangokurs under våren. 🙂

En majestätisk dans som förmodligen kommer att ta en livstid att bemästra är mitt intryck efter kursen och jag inser att jag kommer att lägga åtskilliga timmar på att utveckla de tekniker som behövs för att komma till den nivå av frihet som jag eftersträvar i de danser som jag dansar. Dessutom så ser jag stora möjligheter att använda mig av tangon i min fox och det sporrar mitt intresse ännu mer.

Jag älskar nya utmaningar och har en stor kunskapstörst när det gäller danser. Jag kan ”tekniknörda” ner mig rejält och det finns massor att lära sig här, både om tango och om dansteknik över lag. Därför är jag fylld av förväntan på att se hur Tango kommer att förändra min syn på teknik i andra danser.

Den största utmaningen kommer dock att bli musiken eftersom den skiljer sig mycket ifrån den typ av musik som jag är van vid och som jag lyssnar på. Det är inte så att jag tycker illa om den utan det är bara att den är annorlunda och något som jag behöver vänja mig vid. Just nu kan jag inte riktigt använda känslan i musiken när jag dansar tango och det är något som jag vill göra eftersom det är en stor del av ”dansandet” för mig. Men förhoppningsvis är jag snart där.

Om du inte har provat att dansa tango så tycker jag definitivt att du ska göra det, det är en fantastisk dans.

Inspiratörer

En vecka efter Superfoxweekend Örebro har intryckens påverkan på mig svalnat. Förra året var det Kinnas workshops som påverkade mig mest, se här: Dansinspiration. I år var det Emils och Fridas workshops som gav mig mest inspiration och funderingar.

Den första workshopen handlade om balans och kommunikation. Ansvaret för den egna balansen och att inte stjäla danspartnerns balans av misstag var ena delen. Det var riktigt intressant att se hur otroligt lite som behövs för att påverka någon som inte har kontroll på sin egen balans. I samband med balansövningarna fick jag en del svar på varför jag ibland får ont när jag dansar, för det blir ganska stor belastning om man måste hjälpa partnern med dennes balans. Kommunikationen, som var andra delen, handlade bland annat om energiöverförning i form av preparation av rörelse. Även detta var mycket intressant då jag fick en omfattande förståelse för min egen rörelse. Det kommer att bli mycket lättare att lära sig nya ”moves” efter denna workshop.

Den andra workshopen var en resa från nuets fox bakåt i tiden genom olika stilar för att landa i ursprunget. Hela workshopen genomsyrades av glädje. Det blev mycket musikanpassning och härlig variation på musiken. Fantastiskt hur mycket foxen har förändrats, framför allt tempomässigt. Hur kul som helst att foxa i 210 tempo och det gav mig ett helt nytt perspektiv på ”snabbfox”. Teoretiskt sätt finns det ju inte något maxtempo för fox men 210 räcker gott för mig. 

Våra inspiratörer Emil och Frida bjöd på massor med energi, engagemang och glädje i sitt utövande och undervisande. Det var roligt att bara vara i rummet och känna stämningen. En stor eloge till dem för två underbara workshops som jag gärna skulle delta i igen.

Dansbekanta

Den härliga känslan av att nyss ha varit på helgkurs i fox ligger fortfarande och flyter runt i kroppen. Och jag tänker fortfarande på deltagarna men den här gången handlar det om alla trevliga människor som jag träffade.

Dans är fantastisk. Dansare är fantastiska. Den gemenskap som ibland uppstår mellan dansare genom en så liten sak som en 2 minuter lång dans under en kurs är helt sanslös. Det kanske i och för sig inte är så konstigt med tanke på att pardans är en social aktivitet som använder kroppskontakt. Men alla de där banden som man knyter med andra dansare gör livet smått fantastiskt.

Nu är jag en sådan person som gillar att fortsätta att socialisera med personer som jag träffar på kurser och socialdanser, speciellt de som bor lite längre bort eftersom jag vet att det lär dröja innan jag träffar dem igen, så jag pratar mycket och gärna med nya personer. Jag känner varje gång att det är värt det, för när jag sitter hemma och funderar över vad jag gjort i helgen så inser jag att jag är en rikare person. I helgen lärde jag jag känna flera personer från Örebro med omnejd men även personer som bor längre bort såsom Stockholm, Upplands Väsby, Munkfors och Karlskrona.

Visst det är ytliga bekantskaper just nu men med tanke på att jag bor i Linköping och har dansvänner i till exempel Uddevalla, Varberg och Västervik som jag chattar med så ofta jag kan, så finns ju möjligheten.

Det jag försöker komma fram till är att vi har en fantastisk hobby som för människor samman som är ibland är mycket olika varandra. Se varje ny danspartner som en potentiell vän. Var schyssta mot varandra och visa varandra värme och respekt så kommer atmosfären på dansställena att bli ännu härligare än den redan är.

Nivågrupperingar

Hemkommen från en fantastiskt rolig helgkurs i avancerad Fox börjar tankarna snurra runt och landar först på kursdeltagarna. Jag träffade många trevliga människor som jag kommer att vilja umgås mer med och jag fick många härliga dansupplevelser. Men, som ofta på intensivkurser, så finns det flera personer som har hamnat på helt fel nivå. Den här helgen var vigd åt avancerade dansare men det var inte alla som hade tillräckliga kunskaper för att tillgodogöra sig materialet. Detta är en åsikt som jag hörde från flera olika håll, både förare och följare, under rasterna.

Som dansare behöver man ett visst mått av självinsikt när man anmäler sig till kurser. Det är inte helt lätt att få en god självinsikt om sin egen dans eftersom det tyvärr ofta är så att det kompenseras, av både från förare och följare, så att det funkar i dansen. Det är bra att kompensera när man nöjesdansar för man vill att det ska fungera, men på kurs är det meningen att man ska lära sig hur det fungerar inte hur man kompenserar för dålig förning, balans osv. För när jag kompenserar så tror den jag dansar med att den gör rätt och då lär den sig fel. Kontentan blir att man tror att man kan mer än vad man gör eller ännu värre, att man skadar den man dansar med.

Instruktörer bör även de vara ärliga och tala om för dansare att de anmält sig till en för hög nivå. Det kan hjälpa en dansare enormt mycket om en instruktör talar om för hen att hen behöver träna på vissa moment innan det går att tillgodogöra sig det som den aktuella kursen lär ut. En person som hamnar på en för svår kursnivå kommer att vara missnöjd eller tro att den har lärt sig och sedan bli missnöjd när den inser att den inte har det. Och de som får dansa med den som inte klarar av kursmaterialet blir missnöjd för att den inte kan träna på det som tränas skall.

För att hjälpa varandra att lära sig rätt behöver vi vara ärliga mot varandra i kurssammanhang. Var den besvärlige följaren som inte gör för att du vet vad som ska hända, utan gör när du får förning. Var den besvärliga föraren som inte kompenserar bort förningen för att figuren ska lyckas. Även om personen du dansar med inte gillar det i stunden så kommer den i förlängningen att ha nytta av din insats.