Kategoriarkiv: Fördomar

Tillbaka på golvet

Efter en lång tid utan speciellt mycket socialdans, utan snarare med ett fokus på egen och andras dansträning så har jag nu börjat ta mig ut på socialgolvet mer frekvent igen. Och som ett brev på posten kom det nya tankar om dans och viljan att skriva om dem växte stark så i år hoppas jag på mycket socialdans och mycket skrivande.

Ett uppmaning till följare, som jag inte har hört tidigare, mötte mig när jag var ute sist. ”Stå en dans ibland så att de som inte fått dansa får dansa”, stort av dem som väljer att göra det eftersom de tar en stund av sin danskväll och låter någon annan ta del av glädjen men… mina tankar går fort till hur tråkigt det är att den uppmaningen finns från första början… och sedan till hur det här kan leda till sura blickar och onda tankar om de som inte vill stå över en dans… Men det här är ju en uppmaning från någon som har något gott i tanken och vi kan inte förvänta oss att någon ska stå över till förmån för någon annan, och om någon inte står över är så ska vi inte döma hen för det.

Tyvärr så är det heller inte någon lösning på problemet, det är bara något som behandlar symptomet. För problemet är ju att det finns färre förare än följare, så se inte att någon står över en dans för någon annans skull som en lösning. Målet borde istället vara att öka antalet förare så att fler kan dansa samtidigt och i den tanken uppstår följande frågor:

  • Hur får vi fler män till dansgolvet? (Jag väljer att fokusera på män här till skillnad från förare, eftersom jag har machokulturen i fokus.)
  • Hur får vi personer att stanna kvar på dansgolvet?

Jag tror att dessa två frågor är lika viktiga och att de är någonting som bör behandlas av dansvärlden.

Hur får vi fler män till dansgolvet?

Jag upplever att män tycker att: Det är häftigt med en man som kan dansa men det är samtidigt pinsamt och fånigt att lära sig att dansa. ”Machokulturen” gör att de inte känner sig bekväma när de försöker lära sig att dansa och den kulturen blir alltså ett gissel som hindrar män från att lära sig att dansa. Det finns naturligtvis andra anledningar också men jag tror att det här är huvudanledningen till varför män inte lär sig att dansa och om vi ska få fler män på dansgolvet så behöver vi bemöta det.

En man som funderar på att lära sig dansa men som är låst i ”machokulturen” kan behöva prata med en man som dansar, som inte är rädd för vad andra tycker om att han dansar. Män som dansar och som pratar fritt och positivt om dansande, avdramatiserar dansen och tar bort udden av det obekväma. Alltså är det av vikt att vi som är ”dansande män” otvingat pratar om vår hobby/livsstil med andra män och att vi dementerar fördomar om hur det är att dansa.

En annan sak som är viktig här är att det måste finnas ett intresse hos en person som ska lära sig att dansa. Det är ganska osannolikt att en person som blir tjatad på att prova en danskurs kommer att stanna i danskulturen för det finns redan en negativ känsla i att bli tjatad på. Återigen om vi ska få fler män till dansgolvet så måste det vara otvingat.

Självklart så finns det andra saker som gör att personer drar sig för att börja dansa men jag tror att dessa är kärnan i att få män att prova och samtidigt ha en positiv känsla.

Hur får vi personer att stanna kvar på dansgolvet?

Många personer slutar att dansa under första danskursen eller väljer att inte gå någon mer kurs efter att första kursen är slut. Det beror kanske på att de inte hittar glädjen, inte känner att de lär sig eller helt enkelt inte förstår vad de gör.

Det är min övertygelse att de mest kompetenta instruktörerna man har att tillgå bör leda den inledande kursen i respektive dans. Med kompetent menar jag då pedagogisk och inte dansant. Du behöver inte ha en grym dansare som instruktör på din första kurs för att bli inspirerad att lära dig mer, men du behöver ha någon som ser till att gruppen har roligt, att alla utvecklas och känner att de utvecklas och att de som behöver mer stöd har möjlighet att få det. Det finns ingen som helst garanti för att en grym dansare kan ge gruppen detta men en god pedagog kan det.

Tony Irving skrev på Facebook, för några år sedan, sina tankar om att vem som helst lär ut dans i Sverige, oavsett om de är utbildade eller inte. Även om utbildning i sig inte är en garanti för att man är lämplig som instruktör så är den i alla fall ett steg på vägen. Sedan behöver instruktören ha en lämplig personlighet för att passa som instruktör också. Jag har tolkat Irvings inlägg som att det handlar om vikten av den pedagogiska aspekten av att vara instruktör. Det vill säga hur man lägger upp sin kurs, hur man arbetar med dansglädje, hur man svarar på frågor, hur man håller en röd tråd genom kursen, hur man arbetar med teknik och att man har en plan med varför man lär ut en figur eller gör en övning. Och jag håller helt med honom i det för det är jätteviktigt att den som går en kurs både känner glädje, att den förstår och att den känner att den blir bättre. Om inte alla dessa delar finns så kommer deltagaren att sluta dansa om hen inte har en enorm motivation redan från början och det är det långt ifrån alla som har det.

En annan viktig parameter som är att det tar tid att lära sig dansa och det behöver de som lär sig att dansa förstå. Det är viktigt att de förstår att det tar tid att lära sig att dansa som deras förebilder gör och att man absolut inte ska jämföra sig med andra personer. En del har mer talang än andra men talang tar oss bara en bit på vägen, det är hårt arbete som gör dig till en kompetent dansare. Om inte det tänket finns på plats när man gör sitt första besök på en socialdans är risken stor att man skräms iväg.

Ytterligare en sak som vi behöver tänka på är vad vi sätter för förväntningar hos den nybörjare som ska ta sig ut på sin första socialdans. Oavsett vad du tycker om det så finns det personer som tackar nej när de blir uppbjudna och det MÅSTE nybörjaren vara införstådd med. Om någon säger till nybörjaren innan hen går ut och dansar att man inte får säga nej, och hen sedan får ett nej så kommer hen att ta det personligt trots att ett nej till en okänd person handlar om personen som säger nej och inte om den som frågar. Det är heller inte lämpligt att nybörjaren ska tacka ja till någon som den känner obehag inför eller som på annat sätt inte känns bra för nybörjaren. Om en nybörjare råkar ut för något av detta så kan det förstöra hela upplevelsen och dessutom sätta spår som gör socialdans till något negativt. Vi bör naturligtvis uppmuntra dem att dansa med andra än de som de kommer med men inte sätta krav på dem att göra det.

Avslutningsvis

Det finns naturligtvis andra saker som påverkar om någon börjar dansa och om de stannar kvar i dansvärlden. Men om en person kommer in i dansvärlden och får en positiv känsla av upplevelsen så kommer det att krävas mer innan de ger upp dansen. Jag anser att en god grund för nya dansare är precis det som behövs för att vi ska bli fler som går ut och dansar.

Hålls händerna i styr?

Jag mår fysiskt illa när jag ser mitt Facebookflöde dränkas av #metoo. Inte för att jag inte förstått hur verkligheten ser ut utan för att jag nu får se alla vänner som utsatts och därmed börjat fundera över när, var och hur… Vilka är deras historier? För jag räknar med att de har mer än en…

tst

Det är fruktansvärt att vi lever i ett samhälle där sexuella trakasserier av kvinnor är så vanligt att det i viss grad har blivit accepterat att skämta om det. Att det på något sätt skulle vara ok för att det görs med ett skämtsam sken över det hela. Det är fruktansvärt att det tog mig själv ungefär 30 år av mitt liv att förstå hur verkligheten såg ut och på de 10 år som jag har varit medveten upplever jag tyvärr att problemet blivit större. Sedan kan det förstås ha att göra med att jag numer blivit bättre på att se och agera när jag ser sexuella trakasserier.

 

I dansen är vi väldigt nära varandra och jag måste ju säga att jag förstår att kvinnor KAN känna sig otrygga inför situationen att bli uppbjuden av en okänd man. Hur vanligt det är att det händer på socialdans vet jag dock inte, men jag skulle väldigt gärna vilja veta. Har ni (både män och kvinnor) upplevt sexuella trakasserier på dans?

”Det är bara att följa” sa instruktören…

Jag har varit på flera kurser där instruktörerna har lagt 95% av instruerandet på att förklara hur föraren ska göra och 5% på vad följaren ska göra. Ibland är den enda instruktionen som ges att att ”följaren ska bara följa det som föraren gör”. Det gör mig irriterad eftersom det förringar följarens roll och det får det att låta som om vem som helst kan följa utan någon som helst instruktion.

Sådana uttalanden och den inställning faller lite på sin egen dumhet för om det var sant att följaren bara behövde följa så skulle inga följare behöva gå några kurser i Fox, de borde till och med få betalt för att finnas där så att förarna hade någon att träna med…

Att följaren ”bara ska följa” i bemärkelsen att: ”Följaren inte ska göra rörelser som hen inte blir förd i när man tränar figurer” är en annan sak. Men om det är den enda kommentaren som följare får på kurs så tycker jag att de skulle ha pengarna tillbaka. De har ju inte fått lära sig någonting.

Det finns inget bara när det gäller att följa, det finns massor med teknik att lära sig som följare om man vill kunna bli förd i mer än bara en promenad över golvet: balans, fotnedsättning och connection är endast ett axplock.

Om jag gick en kurs som följare så skulle jag bli rätt förbannad om jag inte fick fler instruktioner än att det bara var att följa föraren… Skulle inte du?

 

Varför får man inte vara olika när man är på socialdans?

Tydligen så gör vi alla en massa fel när vi är ute och dansar. Inte för att jag tycker att vi gör det men andra tycker uppenbarligen det eftersom det kastas så mycket skit till höger och vänster som egentligen inte har någon som helst verklighetsanknytning. ”Tävlingsdansare” är tydligen i vägen, tar för mycket plats, ”viftar med armarna” och dansar in i folk. Min erfarenhet är snarare att tävlingsdansare över lag har mer kontroll på sin dans än övriga dansare. 90% av de jag dansar med som ”viftar med armarna” är inte tävlingsdansare. De som är tävlingsdansare och gör det, gör det bara när det finns plats. Det är mer sällan som jag blir pådansad av tävlingsdansare än av folk som inte tävlar. Men det kanske bara är mig de undviker att dansa in i. Jag vet inte, men helt klart är i alla fall att den här gruppen får ta mest skit av andra dansare.

Sedan har vi ”mogendansare” som stör ”moderndansare som stör ”mogendansare”. ”Vattendrickare” som stör ”vanliga dansare” (vad nu skillnaden är, alla dricker ju vatten). ”Gnussarna” som dansar för intimt. ”Foxarna” som är i vägen för ”buggarna” som är i vägen för ”foxarna”. Pratet går som om det vore fel på alla som inte är som en själv.”Handduksdansare” som ser fula ut. De som klär upp sig som ser för fina ut.

Jag är mogendansare, moderndansare, vattendrickare, vanlig dansare, gnussare, foxare, buggare, handduksdansare och jag klär upp mig… Jag undrar varför så många tycker om att dansa med mig när jag tillhör så många grupper på en gång… För rimligtvis så måste jag ju alltså göra allting fel… Men som tur är så tävlar jag inte så det finns alltid någon annan som får ta mer skit än mig…

2 år med hatten på

Idag är det 2 år sedan jag tog på mig danshatten för första gången och det ska i afton firas med dans till Expanders. Då var jag en ”fusknybörjare” på golvet som bara dansat i ett halvår efter ett uppehåll på en 15 år. Då hade jag en danshatt.

Mycket har förändrats på dessa 2 år. På dansgolvet har jag fått många nya vänner, jag fann kärleken och jag har utvecklats på dansgolvet. Jag har numer 9 danshattar, de flesta i par om två.

Något som tyvärr inte har förändrats är den ojämlika maktbalansen på dansgolvet som stör mig något enormt. Männen styr och ställer på dansgolvet och kvinnorna måste stå ut med en hel del eller riskera att inte få dansa alls.

Mannen bestämmer vad som ska dansas och hur det ska dansas. Kvinnan ska följa och däri finns det tydligen ett legitimerande av att kvinnan inte får bestämma någonting alls. Jag tycker att det är så fruktansvärt fel.

Men om en kvinna protesterar så går ryktet om att hon är ”krånglig” och då får hon inte dansa. En konsekvens blir att hon inte protesterar trots att det hålls för hårt, för nära, slits och antastas för hon vill inte riskera att bli stående. Jag sympatiserar med henne, jag förstår att man inte vill bli stående en hel kväll och det finns så många fler kvinnor än män på danserna att männen kommer undan med sitt beteende. En del är förmodligen helt omedvetna om vad de gör.

Men hur ändrar vi på maktbalansen då? Vi män måste ändra på oss. Vi måste vara kritiska mot hur vi beter oss mot kvinnorna. Dans är något gemensamt så vi ska rimligtvis vara jämställda när vi dansar tillsammans!

Utseendefixeringar

Jag förstår att de som använder dansen som ett sätt att hitta en respektive väljer att dansa med de som de finner attraktiva. Det är ju lite förutsättningen för att hitta någon som man vill försöka charma. Men… Hur är det med alla som inte är ”på jakt”?

Jag kan bara inte förstå hur utseendet kan vara viktigt när man dansar för nöjets skull. Det finns inget samband mellan utseende och dansskicklighet.

Om man är ute på dans för att få en bra/rolig/mysig/häftig dansupplevelse spelar det ingen som helst roll hur den man dansar med ser ut. Hur den beter sig (minspel, dansmönster, samtal mm) påverkar absolut, det blir en del av kontakten oss emellan. Men jag förstår inte hur man tänker när man ska rekommendera någon att dansa med någon och säger: ”Henne ska du dansa med, hon är snygg!” Jag undrar då… Inte blir väl dansen bättre för det?

Ok… Jag förstår att utseende kan göra att man lägger märkte till någon. Jag lägger märke till personer som ser glada ut, som har intensiv blick eller som ser luriga ut. De förmedlar glädje, passion och lekfullhet, saker som säger mig något om hur personen dansar.

Tävlingsdansare på socialgolvet

Den senaste tiden så har jag i olika sammanhang hört klagomål på tävlingsdansare.  Klagomålen har framför allt kretsat runt att tävlingsdansare bara dansar med varandra, att de bara stilar och att de inte visar hänsyn. Jag håller INTE med.

Första punkten har jag redan behandlat här och här.

Att tävlingsdansare bara stilar är en kommentar som jag verkligen inte förstår mig på. Vad spelar det för roll om någon stilar när de dansar? Det påverkar ingen annan än den som personen dansar med och den tycker förmodligen att det är ganska roligt att dansa med någon som gör snygga och/eller roliga saker medan man dansar. Så varför klaga över det? Glöm sedan inte heller att tävlingsformen av dans ofta ser annorlunda ut eftersom smyckningen är en del i upplevelsen som bedöms. Be inte folk att ta bort utsmyckningen när de socialdansar, den tillför dansen.

Tävlingsdansare visar inte hänsyn… Jo, det gör de visst. Över lag så visar de lika mycket hänsyn som alla andra dansare, de är på intet sätt sämre än andra grupper av dansare. ”De tar för mycket plats.” Har jag hört flera gånger och jag brukar säga att om platsen finns så kommer någon att ta den och bara för att någon tar mer plats när den finns så betyder inte det att de förstör för någon annan. Ta del av platsen själv så ska du se att du får mer utrymme.

Jag vädjar till dansare runt om i Sverige att sluta kasta skit och svartmåla andra grupper bara för att ni stött på några personer som är rötägg, de representerar inte en hel dansgrupp.