Kategoriarkiv: Om Dans

Balans

Balans i livet är något som vi alla behöver, och när de kommer till dans är det inget undantag. Jag hör ofta dansare ”skylla” parets dåliga balans på sin danspartner utan att ta sin del av ansvaret för den dåliga balansen.

Vare sig det är Fox, Bugg, West coast swing, Tango, Kizomba, Vals, Snoa, Schottis eller någon annan pardans så är den egna balansen jätteviktig. Men samtidigt så är det otroligt lätt att störa sin danspartners balans oavsett om man är förare eller följare. Här kommer några råd för bättre balans, de två första gäller både förare och följare.

Först ett tips om hur du kan hjälpa din danspartner: Ju hårdare du håller i din danspartner desto mer stör du dennes balans, så lätta på greppet. En del tror att det underlättar förmågan att bli förd och förmågan att föra, ju hårdare man håller, men det gör det inte, det försvårar istället för partnern. Du riskerar dessutom att skada din partner om du håller hårt i denne.

Sedan ett råd för bättre egen balans: Behåll balansen genom att, när du står still, ha minst en fot rakt under dig så att du har balanspunkten rakt ovanför stödfoten. Ha dessutom stödbenet lätt böjt, inte utsträckt. Och när du förflyttar dig så låt det benet som rör sig komma tätt intill stödbenet när det passerar förbi det, gå inte bredbent. Om vi går bredbent så kommer vi att påverka varandras balans i slutändan, detta för att den som går mest bredbent kommer att förflytta sig i sidled när tyngdpunkten placeras ner på det nya stödbenet.

Avslutningsvis så kommer ett tips till förare och ett till följare: Förare; Eftersom det är du som för så se till att följaren påbörjat sitt steg innan du tar ditt eget steg och att följaren ”landar” på ny plats innan du gör det så att du kan kompensera ramen om ni hamnar förskjutna ifrån varandra. Följare; Stå inte på tå, den enda gången som det finns en poäng med att stå med lyft häl är om du ska pivotera (rotera) på stödbenet.

Hoppas att du har nytta av dessa råd!

Annonser

Ser du verkligen vem som inte har roligt?

Det är inte alltid det ser ut såhär när man dansar:

3 glädje

Många gånger så är det helt andra ansiktsuttryck, frågan är om man kan avgöra om någon tycker att det är roligt att dansa på ansiktsuttrycket under dansen. Ja… ibland går det säkert. Sann glädje i ett ansiktsuttryck tycker i alla fall jag att jag kan känna igen, men om jag ska vara realistisk så kan jag ju inte vara helt säker…

Något som jag däremot är helt säker på, är att ansiktsuttrycket inte alltid visar vad man känner. Här är några bilder som visar något helt annat än vad jag kände när jag dansade och dessa foton togs.

Detta bildspel kräver JavaScript.

(Bilden utan text på är tagen av Dunkens Dansbilder)

Jag var inte trött, irriterad, arg eller sur (så tycker jag att jag ser ut på bilderna), jag vet att jag hade samma känsla på samtliga bilder och jag kan förklara varför det inte syns. Jag hade jätterolig dans i samtliga fall men… på tre av bilderna var jag mycket koncentrerad och på den fjärde var jag så pass varm att jag var tvungen att ta djupa andetag (gissa vilken).

Jag visar min dansglädje på många sätt men under själva dansen så är det inte alls säkert att jag ser glad ut för jag fokuserar jättemycket på att ge den jag dansar med en så bra dans som möjligt och på att jag själv ska ha en njutbar dans. Men som tur är för mig så får jag dansa mycket ändå. Jag vet att jag är långt ifrån ensam om att inte se glad ut hela tiden när jag dansar men det betyder inte at vi har tråkigt.

Dra inte förhastade slutsatser utifrån ansiktsuttrycket på den du dansar med för den kanske har jätteroligt. Tyng inte ner dig själv med att du måste ha varit tråkig att dansa med, för den andre log inte. Alla ler inte när de dansar, alla ser inte glada ut, en del kan inte le av olika anledningar. Om du har roligt så var glad för dansen som gjorde dig glad istället, för du dansar ju för att det är roligt, oavsett om du ler eller inte.<<
p>

Summering av året

När jag summerar mitt 2017 så gör jag det på flera sätt; mängd dans, känslor och funderingar. Jag har haft ett fantastiskt bra år och därför så har det inte blivit så mycket skrivande. Men när jag nu ser tillbaka på året så hittar jag också en del tankar som jag kommer att behandla framöver.

Det har blivit en hel del dans, närmare bestämt 297 timmar socialdans, 193 timmar danskurser (varav 145 i Fox, 36 i bugg, 30 i Tango och 12 i Kizomba). Tanken var att det skulle ha blivit en kurs i WCS också men på grund av en ryggskada fick den utebli. Totalt blev det 490 timmar dans. Nästan 9,5 timme i veckan, vilket jag tycker är ok men det känns ändå som att det blev lite dans i år (har inget att jämföra med eftersom jag inte dokumenterat tidigare år). Jag tror att det är en kombination av att jag missat mycket dans på hemmaplan, eftersom de danstillfällen har legat på veckor när jag inte kan åka och dansa, och att många av danstimmarna har varit under kort tid (såsom alla helgkurserna jag varit på och Ölandsveckan). Tanken blir i slutändan: Hoppas att det blir mer dans 2018.

nyårsblogg 2Årets känslor har framför allt kretsat runt glädje, värme och kärlek. Glädje över all rolig och känslosam dans under året, glädje över att ha kunnat hjälpa andra att har blivit mer bekväma i sin dans, mer säkra på sig själva i dansen och tekniskt bättre på att dansa. Värme av alla nya bekantskaper som dansen har fört med sig i år, värme av alla kära återseenden av gamla bekantskaper och värme från den värme som jag nästan alltid upplever finns på dansgolven. Kärlek i form av vänskaper som har växt fram eller fördjupats under året, kärleken till dansen men främst för att jag i år hittade kärleken på dansgolvet. Det har helt enkelt varit ett mycket känslofyllt år och jag ser gärna att 2018 fortsätter på samma sätt.

nyårsblogg 1Med funderingar i fokus ser jag i backspegeln och konstaterat att det fortfarande är viktigt att problematisera, reflektera över och diskutera beteenden på dansgolvet. Det finns många missförstånd, antaganden om andra och oreflekterade handlingar som påverkar den egna och andras bild av verkligheten. Det tanke som jag oftast kommer tillbaka till är att det hos en del finns en ovilja att acceptera att vi alla är olika och därmed tycker om olika saker. Idéen att alla måste agera lika eller tycka likadant som en själv och bristen på respekt inför det. Jag tror att det kommer att vara det som kommer att ligga till grund för de flesta av mina blogginlägg under 2018. För… att alla ska få vara sina egna och på sitt sätt, är en fundamental del av min världsbild.

Sammanfattat så var 2017 ett mycket bra år och jag ser med glädje fram emot vad 2018 har att erbjuda! Gott nytt Dansår på er!

Danssommar 2017

Det har varit en fantastisk danssommar! Jag har hunnit med att besöka 16 dansställen i Mellansverige. Återkommande favoriter är Ölandsveckan, Broby Betna, Hågelbyparken, Vadstena Folkets park, Brunnsparken i Örebro, Fröjden i Jönköping och Borensbergs Folkets park.

För mig nya dansplatser var Ekliden, Vadstena slottspark, Skansen och Vinger hotell. Trevliga ställen på sina egna vis. Det är alltid roligt att besöka nya dansbanor så att jag lyckats få med 4 nya i sommar är jag mycket nöjd med och om tillfälle ges och band som jag tycker om spelar där kommer jag definitivt att åka dit igen. Sommarens två höjdpunkter var Ölandsveckan och Foxfrossan i Mörrum. Båda fantastiskt roliga och härliga på sitt sätt. Jag gillar verkligen när jag kan lägga hela dagar på dans och socialisering med andra dansare. Det ger mig så mycket energi och välmående så nu är jag rustad fram tills nästa sommar (så länge som jag fyller på lite då och då).

Gamla vänskaper har växt sig starkare och en hel del nya bekantskaper har jag gjort. Ett av dessa nya möten har varit viktigare för mig än de andra. Jag träffade en person för tre månader sedan som under sommaren har blivit den person som står mig närmst. Hon har redan tagit en stor plats i mitt liv och idag kan jag inte föreställa mig mitt liv utan hennes vänskap. Utan dansen så hade vi förmodligen aldrig träffats… Jag har mycket att tacka dansen för men just den här händelsen är det som jag är mest tacksam för.

En alldeles förträfflig danssommar helt enkelt. Jag hoppas att du som läser också har haft en fin danssommar med många härliga upplevelser och roliga danser! Nu står hösten för dörren och jag kan knappt bärga mig att se vad den för med sig. Allt detta från det här fantastiska, underbara och roliga dansandet vi sysslar med. Ett vet jag i alla fall och det är att jag kommer att ha fortsatt roligt ute på dansställena i Sverige i höst.

 

Har tävlingsperspektivet tagit över?

När jag började dansa bugg i min ungdom var det i en förening som inte hade något som helst tävlingsinslag i dansen. Där var bugg bara dans, något man utövade för att det var roligt. Idag är jag medlem i två klubbar och båda klubbarna är tävlingsorienterade. Jag känner tyvärr inte till någon förening häromkring som har ett uttalat socialdansperspektiv i sin kursverksamhet (det betyder inte att det inte finns men det marknadsförs inte). Jag undrar varför det är så… Varför det har blivit så…

Jag har inget emot tävlande men jag förstår inte varför tävlingsincitamentet finns med redan från grundkurserna. Jag tänker att det begränsar de som går kurserna och som inte har intresse av att tävla och man får lära sig regler trots att de endast är applicerbara i tävlingssammanhanget. Någonstans kan jag inte låta bli att tro att det här är EN av anledningarna till att tillväxten bland dansare minskat.

Om vi vill öka antalet dansare så tror jag att ett sätt är att se till att dansverksamheten fokuserar på dans och inte lyfter in tävlingsaspekter i de ”allmänna” kurserna. Tävlingsaspekten är en del av dans och bör ha sin egen plats inte som en del av grundplåten. Jag tror också att det är på sin plats med högre kursnivåer som har ett socialdansperspektiv som finns parallellt med de avancerade kurser som har tävlingsperspektiv.

Hur är det på andra platser? Finns det föreningar som har kurser helt fria från tävlingsperspektiv?

”Det är bara att följa” sa instruktören…

Jag har varit på flera kurser där instruktörerna har lagt 95% av instruerandet på att förklara hur föraren ska göra och 5% på vad följaren ska göra. Ibland är den enda instruktionen som ges att att ”följaren ska bara följa det som föraren gör”. Det gör mig irriterad eftersom det förringar följarens roll och det får det att låta som om vem som helst kan följa utan någon som helst instruktion.

Sådana uttalanden och den inställning faller lite på sin egen dumhet för om det var sant att följaren bara behövde följa så skulle inga följare behöva gå några kurser i Fox, de borde till och med få betalt för att finnas där så att förarna hade någon att träna med…

Att följaren ”bara ska följa” i bemärkelsen att: ”Följaren inte ska göra rörelser som hen inte blir förd i när man tränar figurer” är en annan sak. Men om det är den enda kommentaren som följare får på kurs så tycker jag att de skulle ha pengarna tillbaka. De har ju inte fått lära sig någonting.

Det finns inget bara när det gäller att följa, det finns massor med teknik att lära sig som följare om man vill kunna bli förd i mer än bara en promenad över golvet: balans, fotnedsättning och connection är endast ett axplock.

Om jag gick en kurs som följare så skulle jag bli rätt förbannad om jag inte fick fler instruktioner än att det bara var att följa föraren… Skulle inte du?

 

Dansfusion gav mig frihet!

Lite West Coast Swing i buggen varvat med en nypa fox och en gnutta Lindy Hop… Wow! Eller Fox med inslag av Tango och Kizomba… Mmmm! Eller varför inte varva bugg och fox i samma låt! Fantastiskt roligt och vilka möjligheter det öppnar upp för.

Purist har jag nog aldrig varit när jag dansar, men det tog ganska lång tid innan jag kom på hur jag skulle förmedla känslorna som finns inombords när jag dansar. Dansfusion gjorde det möjligt eftersom jag i och med det slutade låsa mig i vad som var ”korrekt” rörelsemönster i respektive dans. Ingen låsning gav möjlighet att undersöka vilka känslor som musiken skapade och vilka ljud som jag ville förstärka med min dans och det gav mig en större njutning av dansen.

Jag menar inte att purism i dans är fel, tvärt om det är fantastiskt det också, men det är inte så jag vill dansa. Om purism är din grej så kör på det! En riktigt underbar sak med dansen är ju att vi har våra egna sätt att dansa på och uttrycka oss på i dansen. Utforska vad musiken säger dig och hur du vill uttrycka det för det är en fantastisk känsla när man matchar känsla med rörelse i dansen. Hitta din väg så att du känner dig fri på socialgolvet.