Kategoriarkiv: Uncategorized

Klagosånger

Jag upplever att pardanskulturen är en väldigt varm och omtänksam gemenskap över lag, jag skrev om det på min blogg för nästan ett år sedan (Dansvärme) och ingenting under det senaste året har fått mig att tvivla på det, snarare tvärt om. Jag tror mer på den tanken nu än jag gjorde för ett år sedan och ändå så är det många som klagar på hur illa det är ute på dansbanorna. Jag vet inte om det är så att jag helt enkelt har tur och bor och dansar på rätt ställe, men jag ser inte de hemskheter som det klagas mängder på.

För sakens skull så förtydligar jag att jag dansar i området Östergötland, Småland, Öland, Närke, Sörmland och Stockholm. Jag dansar till band som Expanders, Sannex, Casanovas, Highlights, Voice, Blender, Jannez, Perikles, Dreams, Finix och Voyage. Ibland är jag med på kurser i andra delar av Sverige såsom Blekinge, Västergötland, Dalarna, Norge och Värmland, i samband med blir det ofta dans till spellista på kvällen men ibland kan det bli dans till andra band än ovannämnda beroende på vad utbudet är på den aktuella orten.

På ingen av dessa ställen har jag upplevt att dansgemenskapen är någonting annat än varm och omtänksam så jag ställer mig ofta fundersam till vad det är som gör att det klagas så mycket. Visst, det finns enstaka individer som gör saker som jag inte uppskattar men de är just det, enstaka individer, så jag låter det inte förstöra min kväll.

Jag upplever att många klagosånger skrivs när författaren är i affekt och det gör att det förmodligen blir en värre historia än det verkligen var. Det gör i sin tur att de som läser texten blir mer upprörda över situationen och det i sin tur gör att ”stora trumman” går igång och det blir dålig stämning. Jag är mer orolig för hur dessa ”hetsanden”, mot vilken grupp eller stil eller vad det nu var den här gången, påverkar vår gemenskap än vad de enstaka individerna på dansgolvet gör.

Mitt förslag är att om man upplever att det finns ett återkommande problem ute på dans så lyft frågan på ett konstruktivt sätt (som många redan gör), istället för att skriva en klagosång om det, och att man i diskussionen är konstruktiv och inte stoppar in klagosånger. Med konstruktiva diskussioner kan man komma någonstans och förhoppningsvis göra saken bättre, med klagosånger kommer vi ingenstans.

Annonser

Problem med att alla inte dansar med alla?

Det är naturligt att vi dansar med de som vi tycker om att dansa med och de som vi känner oss bekväma med. Ett resultat av det blir att det finns personer som vi dansar mer med än andra och det är ok, det är så det är. Det kan finnas så många olika anledningar till varför en person bara dansar med en begränsad skara och innan du vet anledningen till varför så kan du bara spekulera om det men tyvärr så är det ofta här som skitsnack uppstår. Den enda som vet anledningen till varför den dansar med ett begränsat antal är personen själv eller de som hen har sagt det till.

Själv så var jag jätteobekväm inför att bjuda upp främmande människor när jag tog upp socialdansandet igen för 5 år sedan, så är det inte idag men numer hinner jag nästan aldrig bjuda upp själv så jag är i ganska stor utsträckning beroende av vilka som bjuder upp mig. Ibland är det samma personer som bjuder upp mig flera kvällar i rad och det kan ge skenet av att jag bara dansar med vissa personer. Det här är bara två exempel på anledningar, det finns många andra, så fundera på om det verkligen vet varför som en person ”bara dansar med vissa”.

Det finns en annan aspekt också, om jag blir irriterad över att en person bara dansar med vissa, vad beror det på i så fall? Är det för att jag själv vill dansa med personen? I så fall är det naturligtvis tråkigt, men jag bör inte prata skit om personen för det. Det kan vara hur irriterande som helst att inte lyckas dansa med personen, men jag ska definitivt inte försöka sänka hen bara för att jag inte får som jag vill. Tänk också på att om personen får veta att du pratat illa om hen så kommer den förmodligen inte att dansa med dig och då har du ju ingen chans att få dansa med hen på grund av att du pratat skit om hen.

En perfekt kväll

Jakten på den perfekta danskvällen… Spänningen… Ska detta bli kvällen? Adrenalinet pumpar. Pulsen är hög och kroppen spritter av energi som snart ska användas för att fånga de danser som står högst på önskelistan… Men är den perfekta kvällen verkligen något att jaga?

Jakten i sig skapar missnöje när du inte lyckas nå ditt mål och ju längre ifrån ditt mål du hamnar desto större misslyckande och därmed större missnöje. Ju närmre den perfekta danskvällen du kommer desto större är chansen att du inte nöjer dig med en ok danskväll. En dålig dans förstör möjligheten till en perfekt kväll. Du vet vilka du gärna har med på din lista om du ska få en perfekt kväll så jakten intensifieras och en ond cirkel har skapats.

Om du lyckas jaga fatt på din perfekta kväll så står du sedan där med någonting enormt, en fantastisk känsla i kroppen men… en kväll som du kommer att jämföra alla andra kvällar med och… hur ska du nå dit igen? Ja… du måste jaga igen.

Är det värt det? För det finns ju ett annat sätt. Sluta jaga personer och lägg istället din glädje i dansen. Om du ser till at göra din egen dans rolig så kommer varje dans att bli lite roligare och du har själv kontroll över din dansglädje den är inte längre beroende av vem du dansar med. Blanda… dansa med en mix av bekanta och obekanta dansare. Ge dig ut utanför din Comfort zon prova nya saker och skapa glädje tillsammans med den du dansar med. På det sättet kan du få en fantastisk danskväll som inte är perfekt, för du kan inte planera den i förväg, den uppstår bara och därför går den inte att återskapa.

Fokusera på att ha roligt, inte på att nå en perfekt kväll.

”Det är bara att följa” sa instruktören…

Jag har varit på flera kurser där instruktörerna har lagt 95% av instruerandet på att förklara hur föraren ska göra och 5% på vad följaren ska göra. Ibland är den enda instruktionen som ges att att ”följaren ska bara följa det som föraren gör”. Det gör mig irriterad eftersom det förringar följarens roll och det får det att låta som om vem som helst kan följa utan någon som helst instruktion.

Sådana uttalanden och den inställning faller lite på sin egen dumhet för om det var sant att följaren bara behövde följa så skulle inga följare behöva gå några kurser i Fox, de borde till och med få betalt för att finnas där så att förarna hade någon att träna med…

Att följaren ”bara ska följa” i bemärkelsen att: ”Följaren inte ska göra rörelser som hen inte blir förd i när man tränar figurer” är en annan sak. Men om det är den enda kommentaren som följare får på kurs så tycker jag att de skulle ha pengarna tillbaka. De har ju inte fått lära sig någonting.

Det finns inget bara när det gäller att följa, det finns massor med teknik att lära sig som följare om man vill kunna bli förd i mer än bara en promenad över golvet: balans, fotnedsättning och connection är endast ett axplock.

Om jag gick en kurs som följare så skulle jag bli rätt förbannad om jag inte fick fler instruktioner än att det bara var att följa föraren… Skulle inte du?

 

Dansfusion gav mig frihet!

Lite West Coast Swing i buggen varvat med en nypa fox och en gnutta Lindy Hop… Wow! Eller Fox med inslag av Tango och Kizomba… Mmmm! Eller varför inte varva bugg och fox i samma låt! Fantastiskt roligt och vilka möjligheter det öppnar upp för.

Purist har jag nog aldrig varit när jag dansar, men det tog ganska lång tid innan jag kom på hur jag skulle förmedla känslorna som finns inombords när jag dansar. Dansfusion gjorde det möjligt eftersom jag i och med det slutade låsa mig i vad som var ”korrekt” rörelsemönster i respektive dans. Ingen låsning gav möjlighet att undersöka vilka känslor som musiken skapade och vilka ljud som jag ville förstärka med min dans och det gav mig en större njutning av dansen.

Jag menar inte att purism i dans är fel, tvärt om det är fantastiskt det också, men det är inte så jag vill dansa. Om purism är din grej så kör på det! En riktigt underbar sak med dansen är ju att vi har våra egna sätt att dansa på och uttrycka oss på i dansen. Utforska vad musiken säger dig och hur du vill uttrycka det för det är en fantastisk känsla när man matchar känsla med rörelse i dansen. Hitta din väg så att du känner dig fri på socialgolvet.

Dags att vända

Hela diskussionen om att ”tacka nej”/”nobba” har blivit så infekterad att den förstör dansglädjen för många. Det tycker jag är genuint tråkigt eftersom det gör att vi tappar en del av den positiva energi som dansen ger oss.

Jag tackar inte nej till de som bjuder upp mig, för att JAG inte vill tacka nej. Jag gör det inte för att jag måste tacka ja, för det måste jag inte. Det är mitt val. Men… Jag varken kräver eller förväntar mig att alla andra har samma inställning som jag har.

Alla måste få ha sin egen inställning och de måste få ha det utan att vi blir sura på dem. För om vi inte tycker att man själv ska få bestämma vem man vill dansa med, så blir varje person som går ut och dansar allmän egendom. 

Alla har sina anledningar till att säga nej och vi får inte glömma bort att det finns de som tackar nej för at de är osäkra/otrygga med att dansa med okända. Dessa anledningar är någonting som vi helt enkelt måste acceptera på samma sätt som att en person som tackar nej till andra, i längden, kommer att få färre uppbjudningar och det är något som den personen får finna sig i.
Lika länge som mantrat är ”man får inte tacka nej” så kommer alla att ha sina individuella undantag och det kommer att finnas de som blir stötta av att de inte får bestämma över sig själva. Det är som upplagt för att det ska bli missämja.

Jag tror att det vi snarare behöver göra är att uppmuntra till att dansa med alla, uppmuntra till att våga pröva att dansa med en ny person, uppmuntra till att dansa med de som sitter mycket. Eftersom positiva tankar föder positivitet och negativa tankar föder negativitet så är rimligtvis vägen till en positivare atmosfär på dansgolvet positiv uppmuntran.

Äntligen något nytt

I sommar har jag försökt att åka längre hemifrån och dansa för att dels upptäcka nya platser att dansa på och dels dansa med personer som jag inte har dansat med tidigare. Till exempel så provade jag att åka till Öland. Det blev 5 för mig tidigare okända personer som jag dansade med under mina tre dagar där, vilket var mindre än jag hoppats på. Missförstå mig inte, jag är jättenöjd med Öland och kommer att åka dit fler gånger. Men jag hade nog räknat med att dansa med fler som jag inte dansat med förut. Få nya dansupplevelser blev det även på några andra nya dansställen som jag åkte till i sommar.

Till slut gick det här så långt att jag efter en danskväll inte hade någon glädje. Jag hade en seriös fundering på att trycka upp en t-shirt med texten: ”Ikväll bjuder jag upp själv” eller ”Ikväll dansar jag bara med nya personer”. Men sedan insåg jag att t-shirten bara var ett sätt att slippa säga nej, för jag vill inte säga nej. Jag vill inte tacka nej till någon som bjudit upp mig eftersom jag vet hur svårt jag själv har haft för att bjuda upp.

Det handlar inte om att inte vilja dansa med de som jag redan dansar med utan om att vilja dansa med andra också. Någonstans i mina funderingar kring detta kom jag till insikten att om jag inte börjar tacka nej ibland så kommer jag inte att få dansa med nya personer. Min lösning blev att åka till ett nytt ställe (Hågelbyparken) och jag tackade nej till de som jag dansat med tidigare med förklaringen att jag åkt till Hågelby för att dansa med nya personer. Det gick bra, jag fick inga sura miner utan enbart förståelse för mitt beslut. Därför kommer jag att göra det fler gånger.

Med den hets som är idag på dansgolven så förstår jag de som slutar att dansa. Om jag inte hade gjort den här förändringen så hade, i förlängningen, mitt dansintresse upphört.