Etikettarkiv: Bugg

Vad vill du lära dig på en danskurs?

Att kunna dansa med så många som möjligt är alltid mitt mål med min egen dansutveckling. Jag vill kunna tekniker så att jag efter en grundkurs, kan dansa med utövare av dansen som jag lär mig. Oavsett om de gått kurs för samma instruktör eller inte. Jag vill inte kunna ett mönster, utan jag vill veta hur jag för eller följer så att mönstret går att utföra med någon som aldrig har sett mönstret förut men som kan dansa dansen.

Ju mindre grundteknik som ingår i en danskurs, oavsett vilken nivå den är på, desto mindre lär sig deltagarna om hur man dansar dansen. Det är då, till exempel, ryck och slit i följaren eller påtvingandet av rörelser uppstår. Det är då en följare, ur förarens perspektiv, gör något helt annat än vad föraren hade tänkt, eftersom följaren går in i ett invant mönster. Jag tycker inte att det gynnar deltagarna när det inte fokuseras på tekniken för den är grundfundamentet i dansen.

Att det ska vara roligt på kurs, ja, självklart! Men jag ska lära mig någonting. Om jag kommer ifrån ett kurstillfälle och inte har lärt mig någonting så var det väldigt sällan värt det. Om jag redan kan dansen och är på kursen för att ha roligt eller för att motionera så vill jag fortfarande lära mig eller träna på någonting för att bli bättre på dansen. Mitt mål är ju fortfarande att bli bättre och det finns alltid någonting som man kan lära sig för att bli bättre på dansen.

Idag kan jag uppleva att det ska gå så fort på kurser, att man ska lära sig så många olika saker och det är så mycket fokus på att det ska vara roligt att lärandet av dansen får stå tillbaka. Tänk om det rört sig om att lära sig att köra bil… Du och körskoleläraren pratar och skrattar hela tiden men ni fokuserar inte på hur dragläget på bilen fungerar så du lär dig det inte… Hade du fortsatt att gå hos den körläraren då?

Trippel!

Ibland händer det och nu i helgen är det så! Dans tre dagar i rad… Mjölby i fredags, Örebro i lördags och ikväll Ljungsbro. Det här hörde till vanligheten för ett par år sedan men nu blir det inte lika ofta längre. Tråkigt… men tiden finns inte alltid till och det är inte så ofta som det finns tre danskvällar inom räckhåll häromkring. Jag har verkligen sett fram emot det här!

Svårt att inte småskratta när jag ser vilka medel jag tagit till för att lyckas få till den här trippeln. Jag har gått med vänsterhanden lindad i bandage i tre dagar för att inte belasta handleden som jag haft ont i. Och eftersom jag vet att jag kommer att få ont i vänster fotled, om jag inte passar mig, så har jag haft foten lindad onsdag och torsdag. Kanske får ha den lindad måndag och tisdag med… Så varför utsätta sig för det här? Jo, för att under dessa kvällar så kommer jag få uppleva det här:

Jag känner trummorna i luften, jag känner dem i golvet, takten fortplantar sig upp i fötterna, knäna, höfterna och skapar en puls i min kropp. Pulsen sätter min kropp i rörelse och när musiken kommer igång så har vi fått kontakt och börjar dansa. Vi snurrar och hittar roliga sätt att markera musiken. Vi hittar varandras rörelsemönster och börjar se på varandra när något kommer att hända. Jag ser att hon laddar för ett skutt så vi hoppar samtidigt. Jag sänker tempot i överkroppen och hon drar ut på steget för att sedan röra sig snabbt på nästa vilket jag använder för att sätta henne i snurr. Vi skrattar åt att vi båda två visste om att det skulle hända innan det gjorde det för vi kände och såg det på varandra. Jag hör att musiken närmar sig ett klimax och märker hur hennes anspänning hårdnar när jag inleder en snurr, jag vet att det betyder att hon tänker spinna så jag ser till att följa efter henne och laddar för att markera utgången ur snurren som jag redan nu vet kommer att ske precis på musikens klimax. Pang! Vi poserar med perfekt timing på trumslaget och det lyser om henne, musiken har tystnat. Vi brister ut i skratt och omfamnar varandra.

Dessutom så kommer jag att få uppleva det här:

Musiken böljar fram, mjuka utdragna toner sveper fram över golvet och snuddar lätt vid oss där vi står nära varandra och gungar lätt i takt med musiken för att hitta varandras dansstil. Vi flyter med tonerna runt golvet som om vi befann oss i en vattenström. Alla rörelserna har ett lätt motstånd mot strömmen runt oss och vi snurrar som ett. Några snabba steg följt av en långsam inbromsning när musiken går från refräng till vers. Vi följer musikens intensitet och vi kan känna varandras hjärtslag och hur de rör sig mot en gemensam rytm. Från våra händer sprider sig endorfinerna genom oss som värmen från en öppen spis. När musiken tystnar står vi kvar och försöker vakna till, det tar en liten stund och när vi till slut skiljer oss åt utbyter vi varma leenden och skiljs åt i vimlet av dansare som letar efter en ny danspartner.

Så när jag nu snart ska sätta mig i bilen på vägen till kväll tre och inser att jag kommer att ha ont i kroppen när jag vaknar imorgon, så kommer jag fortfarande att ha ett stort leende på läpparna. Och vi kommer att prata om hur trevlig kvällen var ikväll i bilen på väg hem tills siste man klivit ut. Väl hemma kommer jag att vara jättetrött i kroppen men euforisk i huvudet så det blir en sen natt innan jag somnar… Det här är varför jag lindar mina leder, det här är en av sakerna som visar att dans är min livsstil och inte bara en hobby!

Läser du av hur följaren vill dansa?

Ölandsveckan är slut för i år, för mig den dansmässigt bästa av de jag varit på, och nu i tomheten efter att ha lämnat gemenskapen för hemmets lugna vrå vaknar tankarna om dans till liv igen.

Varje gång som vi påbörjar en dans får föraren en känsla om hur följaren vill att de ska röra sig över golvet. Känslan kommer ur vilken typ av anspänning som följaren har i kroppen, och hur följaren agerar när föraren förändrar sin anspänning. Om den känslan blir basen för dansen som sedan kryddas med rörelser och tempo som passar med hur föraren tolkar musiken så skapas en symbios. En av effekterna av en sådan symbios är att de gånger som förare och följare har en missmatch i önskad bas för dansen så skapas ändå en positiv känsla i den gemensam dansen.

Detta kan till exempel resultera i:

  • En snabb, svängig låt som paret rör sig till väldigt avskalat, sakta och minimalistiskt men med inslag av höftrörelser och snabbt tempo.
  • En långsam låt med många utdragna ljud som paret rör sig till med små, små snabba rörelser men sakta över golvet.

Paret harmoniserar fortfarande med musiken men på ett sätt som ger båda en del av vad de vill ha i dansen. Att som förare lyssna av sin följare och anpassa sin dans till denna är en egenskap som följare över lag uppskattar väldigt mycket eftersom det då inte blir frågan om att föraren kör sitt eget race utan att paret dansar tillsammans.

Summering av året

När jag summerar mitt 2017 så gör jag det på flera sätt; mängd dans, känslor och funderingar. Jag har haft ett fantastiskt bra år och därför så har det inte blivit så mycket skrivande. Men när jag nu ser tillbaka på året så hittar jag också en del tankar som jag kommer att behandla framöver.

Det har blivit en hel del dans, närmare bestämt 297 timmar socialdans, 193 timmar danskurser (varav 145 i Fox, 36 i bugg, 30 i Tango och 12 i Kizomba). Tanken var att det skulle ha blivit en kurs i WCS också men på grund av en ryggskada fick den utebli. Totalt blev det 490 timmar dans. Nästan 9,5 timme i veckan, vilket jag tycker är ok men det känns ändå som att det blev lite dans i år (har inget att jämföra med eftersom jag inte dokumenterat tidigare år). Jag tror att det är en kombination av att jag missat mycket dans på hemmaplan, eftersom de danstillfällen har legat på veckor när jag inte kan åka och dansa, och att många av danstimmarna har varit under kort tid (såsom alla helgkurserna jag varit på och Ölandsveckan). Tanken blir i slutändan: Hoppas att det blir mer dans 2018.

nyårsblogg 2Årets känslor har framför allt kretsat runt glädje, värme och kärlek. Glädje över all rolig och känslosam dans under året, glädje över att ha kunnat hjälpa andra att har blivit mer bekväma i sin dans, mer säkra på sig själva i dansen och tekniskt bättre på att dansa. Värme av alla nya bekantskaper som dansen har fört med sig i år, värme av alla kära återseenden av gamla bekantskaper och värme från den värme som jag nästan alltid upplever finns på dansgolven. Kärlek i form av vänskaper som har växt fram eller fördjupats under året, kärleken till dansen men främst för att jag i år hittade kärleken på dansgolvet. Det har helt enkelt varit ett mycket känslofyllt år och jag ser gärna att 2018 fortsätter på samma sätt.

nyårsblogg 1Med funderingar i fokus ser jag i backspegeln och konstaterat att det fortfarande är viktigt att problematisera, reflektera över och diskutera beteenden på dansgolvet. Det finns många missförstånd, antaganden om andra och oreflekterade handlingar som påverkar den egna och andras bild av verkligheten. Det tanke som jag oftast kommer tillbaka till är att det hos en del finns en ovilja att acceptera att vi alla är olika och därmed tycker om olika saker. Idéen att alla måste agera lika eller tycka likadant som en själv och bristen på respekt inför det. Jag tror att det kommer att vara det som kommer att ligga till grund för de flesta av mina blogginlägg under 2018. För… att alla ska få vara sina egna och på sitt sätt, är en fundamental del av min världsbild.

Sammanfattat så var 2017 ett mycket bra år och jag ser med glädje fram emot vad 2018 har att erbjuda! Gott nytt Dansår på er!

Hålls händerna i styr?

Jag mår fysiskt illa när jag ser mitt Facebookflöde dränkas av #metoo. Inte för att jag inte förstått hur verkligheten ser ut utan för att jag nu får se alla vänner som utsatts och därmed börjat fundera över när, var och hur… Vilka är deras historier? För jag räknar med att de har mer än en…

tst

Det är fruktansvärt att vi lever i ett samhälle där sexuella trakasserier av kvinnor är så vanligt att det i viss grad har blivit accepterat att skämta om det. Att det på något sätt skulle vara ok för att det görs med ett skämtsam sken över det hela. Det är fruktansvärt att det tog mig själv ungefär 30 år av mitt liv att förstå hur verkligheten såg ut och på de 10 år som jag har varit medveten upplever jag tyvärr att problemet blivit större. Sedan kan det förstås ha att göra med att jag numer blivit bättre på att se och agera när jag ser sexuella trakasserier.

 

I dansen är vi väldigt nära varandra och jag måste ju säga att jag förstår att kvinnor KAN känna sig otrygga inför situationen att bli uppbjuden av en okänd man. Hur vanligt det är att det händer på socialdans vet jag dock inte, men jag skulle väldigt gärna vilja veta. Har ni (både män och kvinnor) upplevt sexuella trakasserier på dans?

Rätten till sin egen kropp…

Den senaste tiden har jag läst många inlägg, som i slutändan handlar om huruvida man har rätt till sin egen kropp eller inte. För det är det som kärnan i frågan om huruvida man får tacka nej när man blir uppbjuden till dans. För mig är det här en icke-fråga, det är helt självklart för mig att valet ligger hos envar, ingen annan kan ta sig rätten att bestämma åt någon annan.

butt

Jag förstår inte riktigt konceptet att man ”måste tacka ja” för ingen skulle få för sig att bestämma att någon annan måste skänka pengar till en tiggare som sitter utanför mataffären. Hur kan man i så fall ta sig rätten att bestämma vem som någon annan ska dansa med? Att skänka pengar gör inte anspråk på någons kropp, men att dansa gör det. När vi dansar med varandra så är vi mycket närmre varandra än vi annars är med de flesta människor. Den intima situation som vi hamnar i måste var och en få bestämma över själv.

 

Jag har hört argument som: ”Det är bara dans, klart man ska dansar med alla.” och ”Tänk på den som du tackar nej till, hen kan ta illa upp.” Men eftersom alla inte har samma syn på vad som är dans och hur nära man ska vara när man dansar så finns det i den här frågan ingenting som är ”bara”. Om jag tycker att det är aningen intimt att dansa så måste jag få välja vilka som jag känner att jag vill vara intim med. Ingen kan kräva av mig att jag ska vara obekväm när jag dansar oavsett anledningen till att jag är obekväm. En person som inte kan acceptera det, respekterar inte mig. Med det i åtanke så ställs argumentet ”Tänk på den som du tackar nej till, hen kan ta illa upp” i helt annan dager. För om jag inte respekterar att någon säger nej till att dansa med mig, så ska jag inte ta mig rätten att ta illa upp för att personen säger nej heller. Att kräva ett ja från någon är inte att respektera dem och gör jag inte det så kan jag inte förvänta mig att denne ska respektera mig tillbaka.

Visa respekt för varandra genom att låta var och en ha rätten till sin egen kropp. Det är inte respektlöst att säga nej till någon som ställer en fråga till dig. Fundera istället på hur respektlöst det är att inte acceptera ett nej på frågan.

Dans som livsstil

För många så är dans bara en hobby, ett tidsfördriv som skänker dem mycket glädje i stunden men som inte påverkar livet i stort. Sedan finns det de som lägger mycket tid på dansen, går kurser och socialdansar en till två gånger i veckan. Sedan finns det sådana som jag, som äter, andas och lever dans.

Det senaste året har jag upplevt att jag lagt mindre tid på dansgolvet och på bloggen så jag satte jag mig ner och inventerade hur det faktiskt sett ut och insåg fort att dansen definitivt är en livsstil i mitt fall. Sedan jag blev värvad av Foxfusion (för ett år sedan) har jag lagt 277 timmar på kursverksamhet där, under samma period har jag lagt 245 timmar på socialdans. Det här genererar ju en hel del resande och i mitt fall blev det 200 timmar i bilen åkandes kors och tvärs i Sverige och Norge. Sedan är jag ju en sådan där som gärna tittar på dansklipp och pratar dans och mycket lågt räknat så har jag lagt 100 timmar på det. Totalt blir det cirka 16 timmar i veckan, det kan man kalla livsstil. När dansen blir en livsstil så tar den lätt över mer och mer av ens lediga tid och så har det även blivit i mitt fall. Vad är det då som gör att jag lägger all denna tid på dans?

Ja… Idag är nästan alla som jag umgås med dansare, och jag har träffat dem genom dansen, så dansen är en naturlig del av min vardag. Men det är inte därför som jag dansar så mycket. Jag älskar att lära andra personer saker, det är därför jag arbetar som lärare, håller danskurser och ger privatlektioner men det är inte heller det som gör att jag valt att ägna mitt liv åt dans.

Att kliva ut på dansgolvet med någon och skapa magi tillsammans, en symfoni av rörelser till rolig eller mysig musik. Att se min danspartner le eller till och med skratta när vi samverkar med varandra och skapar VÅR dans. När vi hittar varandras ”dansdialekt” och maximerar det som vi kan skapa tillsammans och leker precis på gränsen för vad vi kan göra ihop. När vi leker med energierna och får varandra att uppleva saker i dansen som vi tidigare inte har gjort. När vi skapar variation genom att låta musiken vägleda oss genom vår dans och använda den som grund för våra rörelser. Att i en mysig fox få min danspartner att helt försvinna in i känslan och vakna först efter att musiken har tystnat. Det är de här upplevelserna och att få dela dem med någon annan som trollbundit mig totalt, så pass att jag har valt att lägga nästan all min vakna och lediga tid på dans.

När jag dansar så försvinner världen runtomkring mig. Alla bekymmer och besvär är som bortblåsta. Jag kan lägga ner hela min själ i dansen och skapa glädje, värme och sensualitet. Jag är en känslomänniska så dansen är ett sätt för mig att ladda upp känslobatteriet och få massor med energi genom att se den jag dansar med ha roligt och trivas. Ge energi för att få ny energi helt enkelt.

They call it dance, I call it life