Etikettarkiv: Bugg

Summering av året

När jag summerar mitt 2017 så gör jag det på flera sätt; mängd dans, känslor och funderingar. Jag har haft ett fantastiskt bra år och därför så har det inte blivit så mycket skrivande. Men när jag nu ser tillbaka på året så hittar jag också en del tankar som jag kommer att behandla framöver.

Det har blivit en hel del dans, närmare bestämt 297 timmar socialdans, 193 timmar danskurser (varav 145 i Fox, 36 i bugg, 30 i Tango och 12 i Kizomba). Tanken var att det skulle ha blivit en kurs i WCS också men på grund av en ryggskada fick den utebli. Totalt blev det 490 timmar dans. Nästan 9,5 timme i veckan, vilket jag tycker är ok men det känns ändå som att det blev lite dans i år (har inget att jämföra med eftersom jag inte dokumenterat tidigare år). Jag tror att det är en kombination av att jag missat mycket dans på hemmaplan, eftersom de danstillfällen har legat på veckor när jag inte kan åka och dansa, och att många av danstimmarna har varit under kort tid (såsom alla helgkurserna jag varit på och Ölandsveckan). Tanken blir i slutändan: Hoppas att det blir mer dans 2018.

nyårsblogg 2Årets känslor har framför allt kretsat runt glädje, värme och kärlek. Glädje över all rolig och känslosam dans under året, glädje över att ha kunnat hjälpa andra att har blivit mer bekväma i sin dans, mer säkra på sig själva i dansen och tekniskt bättre på att dansa. Värme av alla nya bekantskaper som dansen har fört med sig i år, värme av alla kära återseenden av gamla bekantskaper och värme från den värme som jag nästan alltid upplever finns på dansgolven. Kärlek i form av vänskaper som har växt fram eller fördjupats under året, kärleken till dansen men främst för att jag i år hittade kärleken på dansgolvet. Det har helt enkelt varit ett mycket känslofyllt år och jag ser gärna att 2018 fortsätter på samma sätt.

nyårsblogg 1Med funderingar i fokus ser jag i backspegeln och konstaterat att det fortfarande är viktigt att problematisera, reflektera över och diskutera beteenden på dansgolvet. Det finns många missförstånd, antaganden om andra och oreflekterade handlingar som påverkar den egna och andras bild av verkligheten. Det tanke som jag oftast kommer tillbaka till är att det hos en del finns en ovilja att acceptera att vi alla är olika och därmed tycker om olika saker. Idéen att alla måste agera lika eller tycka likadant som en själv och bristen på respekt inför det. Jag tror att det kommer att vara det som kommer att ligga till grund för de flesta av mina blogginlägg under 2018. För… att alla ska få vara sina egna och på sitt sätt, är en fundamental del av min världsbild.

Sammanfattat så var 2017 ett mycket bra år och jag ser med glädje fram emot vad 2018 har att erbjuda! Gott nytt Dansår på er!

Annonser

Hålls händerna i styr?

Jag mår fysiskt illa när jag ser mitt Facebookflöde dränkas av #metoo. Inte för att jag inte förstått hur verkligheten ser ut utan för att jag nu får se alla vänner som utsatts och därmed börjat fundera över när, var och hur… Vilka är deras historier? För jag räknar med att de har mer än en…

tst

Det är fruktansvärt att vi lever i ett samhälle där sexuella trakasserier av kvinnor är så vanligt att det i viss grad har blivit accepterat att skämta om det. Att det på något sätt skulle vara ok för att det görs med ett skämtsam sken över det hela. Det är fruktansvärt att det tog mig själv ungefär 30 år av mitt liv att förstå hur verkligheten såg ut och på de 10 år som jag har varit medveten upplever jag tyvärr att problemet blivit större. Sedan kan det förstås ha att göra med att jag numer blivit bättre på att se och agera när jag ser sexuella trakasserier.

 

I dansen är vi väldigt nära varandra och jag måste ju säga att jag förstår att kvinnor KAN känna sig otrygga inför situationen att bli uppbjuden av en okänd man. Hur vanligt det är att det händer på socialdans vet jag dock inte, men jag skulle väldigt gärna vilja veta. Har ni (både män och kvinnor) upplevt sexuella trakasserier på dans?

Rätten till sin egen kropp…

Den senaste tiden har jag läst många inlägg, som i slutändan handlar om huruvida man har rätt till sin egen kropp eller inte. För det är det som kärnan i frågan om huruvida man får tacka nej när man blir uppbjuden till dans. För mig är det här en icke-fråga, det är helt självklart för mig att valet ligger hos envar, ingen annan kan ta sig rätten att bestämma åt någon annan.

butt

Jag förstår inte riktigt konceptet att man ”måste tacka ja” för ingen skulle få för sig att bestämma att någon annan måste skänka pengar till en tiggare som sitter utanför mataffären. Hur kan man i så fall ta sig rätten att bestämma vem som någon annan ska dansa med? Att skänka pengar gör inte anspråk på någons kropp, men att dansa gör det. När vi dansar med varandra så är vi mycket närmre varandra än vi annars är med de flesta människor. Den intima situation som vi hamnar i måste var och en få bestämma över själv.

 

Jag har hört argument som: ”Det är bara dans, klart man ska dansar med alla.” och ”Tänk på den som du tackar nej till, hen kan ta illa upp.” Men eftersom alla inte har samma syn på vad som är dans och hur nära man ska vara när man dansar så finns det i den här frågan ingenting som är ”bara”. Om jag tycker att det är aningen intimt att dansa så måste jag få välja vilka som jag känner att jag vill vara intim med. Ingen kan kräva av mig att jag ska vara obekväm när jag dansar oavsett anledningen till att jag är obekväm. En person som inte kan acceptera det, respekterar inte mig. Med det i åtanke så ställs argumentet ”Tänk på den som du tackar nej till, hen kan ta illa upp” i helt annan dager. För om jag inte respekterar att någon säger nej till att dansa med mig, så ska jag inte ta mig rätten att ta illa upp för att personen säger nej heller. Att kräva ett ja från någon är inte att respektera dem och gör jag inte det så kan jag inte förvänta mig att denne ska respektera mig tillbaka.

Visa respekt för varandra genom att låta var och en ha rätten till sin egen kropp. Det är inte respektlöst att säga nej till någon som ställer en fråga till dig. Fundera istället på hur respektlöst det är att inte acceptera ett nej på frågan.

Dans som livsstil

För många så är dans bara en hobby, ett tidsfördriv som skänker dem mycket glädje i stunden men som inte påverkar livet i stort. Sedan finns det de som lägger mycket tid på dansen, går kurser och socialdansar en till två gånger i veckan. Sedan finns det sådana som jag, som äter, andas och lever dans.

Det senaste året har jag upplevt att jag lagt mindre tid på dansgolvet och på bloggen så jag satte jag mig ner och inventerade hur det faktiskt sett ut och insåg fort att dansen definitivt är en livsstil i mitt fall. Sedan jag blev värvad av Foxfusion (för ett år sedan) har jag lagt 277 timmar på kursverksamhet där, under samma period har jag lagt 245 timmar på socialdans. Det här genererar ju en hel del resande och i mitt fall blev det 200 timmar i bilen åkandes kors och tvärs i Sverige och Norge. Sedan är jag ju en sådan där som gärna tittar på dansklipp och pratar dans och mycket lågt räknat så har jag lagt 100 timmar på det. Totalt blir det cirka 16 timmar i veckan, det kan man kalla livsstil. När dansen blir en livsstil så tar den lätt över mer och mer av ens lediga tid och så har det även blivit i mitt fall. Vad är det då som gör att jag lägger all denna tid på dans?

Ja… Idag är nästan alla som jag umgås med dansare, och jag har träffat dem genom dansen, så dansen är en naturlig del av min vardag. Men det är inte därför som jag dansar så mycket. Jag älskar att lära andra personer saker, det är därför jag arbetar som lärare, håller danskurser och ger privatlektioner men det är inte heller det som gör att jag valt att ägna mitt liv åt dans.

Att kliva ut på dansgolvet med någon och skapa magi tillsammans, en symfoni av rörelser till rolig eller mysig musik. Att se min danspartner le eller till och med skratta när vi samverkar med varandra och skapar VÅR dans. När vi hittar varandras ”dansdialekt” och maximerar det som vi kan skapa tillsammans och leker precis på gränsen för vad vi kan göra ihop. När vi leker med energierna och får varandra att uppleva saker i dansen som vi tidigare inte har gjort. När vi skapar variation genom att låta musiken vägleda oss genom vår dans och använda den som grund för våra rörelser. Att i en mysig fox få min danspartner att helt försvinna in i känslan och vakna först efter att musiken har tystnat. Det är de här upplevelserna och att få dela dem med någon annan som trollbundit mig totalt, så pass att jag har valt att lägga nästan all min vakna och lediga tid på dans.

När jag dansar så försvinner världen runtomkring mig. Alla bekymmer och besvär är som bortblåsta. Jag kan lägga ner hela min själ i dansen och skapa glädje, värme och sensualitet. Jag är en känslomänniska så dansen är ett sätt för mig att ladda upp känslobatteriet och få massor med energi genom att se den jag dansar med ha roligt och trivas. Ge energi för att få ny energi helt enkelt.

They call it dance, I call it life

Klagosånger

Jag upplever att pardanskulturen är en väldigt varm och omtänksam gemenskap över lag, jag skrev om det på min blogg för nästan ett år sedan (Dansvärme) och ingenting under det senaste året har fått mig att tvivla på det, snarare tvärt om. Jag tror mer på den tanken nu än jag gjorde för ett år sedan och ändå så är det många som klagar på hur illa det är ute på dansbanorna. Jag vet inte om det är så att jag helt enkelt har tur och bor och dansar på rätt ställe, men jag ser inte de hemskheter som det klagas mängder på.

För sakens skull så förtydligar jag att jag dansar i området Östergötland, Småland, Öland, Närke, Sörmland och Stockholm. Jag dansar till band som Expanders, Sannex, Casanovas, Highlights, Voice, Blender, Jannez, Perikles, Dreams, Finix och Voyage. Ibland är jag med på kurser i andra delar av Sverige såsom Blekinge, Västergötland, Dalarna, Norge och Värmland, i samband med blir det ofta dans till spellista på kvällen men ibland kan det bli dans till andra band än ovannämnda beroende på vad utbudet är på den aktuella orten.

På ingen av dessa ställen har jag upplevt att dansgemenskapen är någonting annat än varm och omtänksam så jag ställer mig ofta fundersam till vad det är som gör att det klagas så mycket. Visst, det finns enstaka individer som gör saker som jag inte uppskattar men de är just det, enstaka individer, så jag låter det inte förstöra min kväll.

Jag upplever att många klagosånger skrivs när författaren är i affekt och det gör att det förmodligen blir en värre historia än det verkligen var. Det gör i sin tur att de som läser texten blir mer upprörda över situationen och det i sin tur gör att ”stora trumman” går igång och det blir dålig stämning. Jag är mer orolig för hur dessa ”hetsanden”, mot vilken grupp eller stil eller vad det nu var den här gången, påverkar vår gemenskap än vad de enstaka individerna på dansgolvet gör.

Mitt förslag är att om man upplever att det finns ett återkommande problem ute på dans så lyft frågan på ett konstruktivt sätt (som många redan gör), istället för att skriva en klagosång om det, och att man i diskussionen är konstruktiv och inte stoppar in klagosånger. Med konstruktiva diskussioner kan man komma någonstans och förhoppningsvis göra saken bättre, med klagosånger kommer vi ingenstans.

Problem med att alla inte dansar med alla?

Det är naturligt att vi dansar med de som vi tycker om att dansa med och de som vi känner oss bekväma med. Ett resultat av det blir att det finns personer som vi dansar mer med än andra och det är ok, det är så det är. Det kan finnas så många olika anledningar till varför en person bara dansar med en begränsad skara och innan du vet anledningen till varför så kan du bara spekulera om det men tyvärr så är det ofta här som skitsnack uppstår. Den enda som vet anledningen till varför den dansar med ett begränsat antal är personen själv eller de som hen har sagt det till.

Själv så var jag jätteobekväm inför att bjuda upp främmande människor när jag tog upp socialdansandet igen för 5 år sedan, så är det inte idag men numer hinner jag nästan aldrig bjuda upp själv så jag är i ganska stor utsträckning beroende av vilka som bjuder upp mig. Ibland är det samma personer som bjuder upp mig flera kvällar i rad och det kan ge skenet av att jag bara dansar med vissa personer. Det här är bara två exempel på anledningar, det finns många andra, så fundera på om det verkligen vet varför som en person ”bara dansar med vissa”.

Det finns en annan aspekt också, om jag blir irriterad över att en person bara dansar med vissa, vad beror det på i så fall? Är det för att jag själv vill dansa med personen? I så fall är det naturligtvis tråkigt, men jag bör inte prata skit om personen för det. Det kan vara hur irriterande som helst att inte lyckas dansa med personen, men jag ska definitivt inte försöka sänka hen bara för att jag inte får som jag vill. Tänk också på att om personen får veta att du pratat illa om hen så kommer den förmodligen inte att dansa med dig och då har du ju ingen chans att få dansa med hen på grund av att du pratat skit om hen.

En perfekt kväll

Jakten på den perfekta danskvällen… Spänningen… Ska detta bli kvällen? Adrenalinet pumpar. Pulsen är hög och kroppen spritter av energi som snart ska användas för att fånga de danser som står högst på önskelistan… Men är den perfekta kvällen verkligen något att jaga?

Jakten i sig skapar missnöje när du inte lyckas nå ditt mål och ju längre ifrån ditt mål du hamnar desto större misslyckande och därmed större missnöje. Ju närmre den perfekta danskvällen du kommer desto större är chansen att du inte nöjer dig med en ok danskväll. En dålig dans förstör möjligheten till en perfekt kväll. Du vet vilka du gärna har med på din lista om du ska få en perfekt kväll så jakten intensifieras och en ond cirkel har skapats.

Om du lyckas jaga fatt på din perfekta kväll så står du sedan där med någonting enormt, en fantastisk känsla i kroppen men… en kväll som du kommer att jämföra alla andra kvällar med och… hur ska du nå dit igen? Ja… du måste jaga igen.

Är det värt det? För det finns ju ett annat sätt. Sluta jaga personer och lägg istället din glädje i dansen. Om du ser till at göra din egen dans rolig så kommer varje dans att bli lite roligare och du har själv kontroll över din dansglädje den är inte längre beroende av vem du dansar med. Blanda… dansa med en mix av bekanta och obekanta dansare. Ge dig ut utanför din Comfort zon prova nya saker och skapa glädje tillsammans med den du dansar med. På det sättet kan du få en fantastisk danskväll som inte är perfekt, för du kan inte planera den i förväg, den uppstår bara och därför går den inte att återskapa.

Fokusera på att ha roligt, inte på att nå en perfekt kväll.