Etikettarkiv: Dancing

Vad vill du lära dig på en danskurs?

Att kunna dansa med så många som möjligt är alltid mitt mål med min egen dansutveckling. Jag vill kunna tekniker så att jag efter en grundkurs, kan dansa med utövare av dansen som jag lär mig. Oavsett om de gått kurs för samma instruktör eller inte. Jag vill inte kunna ett mönster, utan jag vill veta hur jag för eller följer så att mönstret går att utföra med någon som aldrig har sett mönstret förut men som kan dansa dansen.

Ju mindre grundteknik som ingår i en danskurs, oavsett vilken nivå den är på, desto mindre lär sig deltagarna om hur man dansar dansen. Det är då, till exempel, ryck och slit i följaren eller påtvingandet av rörelser uppstår. Det är då en följare, ur förarens perspektiv, gör något helt annat än vad föraren hade tänkt, eftersom följaren går in i ett invant mönster. Jag tycker inte att det gynnar deltagarna när det inte fokuseras på tekniken för den är grundfundamentet i dansen.

Att det ska vara roligt på kurs, ja, självklart! Men jag ska lära mig någonting. Om jag kommer ifrån ett kurstillfälle och inte har lärt mig någonting så var det väldigt sällan värt det. Om jag redan kan dansen och är på kursen för att ha roligt eller för att motionera så vill jag fortfarande lära mig eller träna på någonting för att bli bättre på dansen. Mitt mål är ju fortfarande att bli bättre och det finns alltid någonting som man kan lära sig för att bli bättre på dansen.

Idag kan jag uppleva att det ska gå så fort på kurser, att man ska lära sig så många olika saker och det är så mycket fokus på att det ska vara roligt att lärandet av dansen får stå tillbaka. Tänk om det rört sig om att lära sig att köra bil… Du och körskoleläraren pratar och skrattar hela tiden men ni fokuserar inte på hur dragläget på bilen fungerar så du lär dig det inte… Hade du fortsatt att gå hos den körläraren då?

Trippel!

Ibland händer det och nu i helgen är det så! Dans tre dagar i rad… Mjölby i fredags, Örebro i lördags och ikväll Ljungsbro. Det här hörde till vanligheten för ett par år sedan men nu blir det inte lika ofta längre. Tråkigt… men tiden finns inte alltid till och det är inte så ofta som det finns tre danskvällar inom räckhåll häromkring. Jag har verkligen sett fram emot det här!

Svårt att inte småskratta när jag ser vilka medel jag tagit till för att lyckas få till den här trippeln. Jag har gått med vänsterhanden lindad i bandage i tre dagar för att inte belasta handleden som jag haft ont i. Och eftersom jag vet att jag kommer att få ont i vänster fotled, om jag inte passar mig, så har jag haft foten lindad onsdag och torsdag. Kanske får ha den lindad måndag och tisdag med… Så varför utsätta sig för det här? Jo, för att under dessa kvällar så kommer jag få uppleva det här:

Jag känner trummorna i luften, jag känner dem i golvet, takten fortplantar sig upp i fötterna, knäna, höfterna och skapar en puls i min kropp. Pulsen sätter min kropp i rörelse och när musiken kommer igång så har vi fått kontakt och börjar dansa. Vi snurrar och hittar roliga sätt att markera musiken. Vi hittar varandras rörelsemönster och börjar se på varandra när något kommer att hända. Jag ser att hon laddar för ett skutt så vi hoppar samtidigt. Jag sänker tempot i överkroppen och hon drar ut på steget för att sedan röra sig snabbt på nästa vilket jag använder för att sätta henne i snurr. Vi skrattar åt att vi båda två visste om att det skulle hända innan det gjorde det för vi kände och såg det på varandra. Jag hör att musiken närmar sig ett klimax och märker hur hennes anspänning hårdnar när jag inleder en snurr, jag vet att det betyder att hon tänker spinna så jag ser till att följa efter henne och laddar för att markera utgången ur snurren som jag redan nu vet kommer att ske precis på musikens klimax. Pang! Vi poserar med perfekt timing på trumslaget och det lyser om henne, musiken har tystnat. Vi brister ut i skratt och omfamnar varandra.

Dessutom så kommer jag att få uppleva det här:

Musiken böljar fram, mjuka utdragna toner sveper fram över golvet och snuddar lätt vid oss där vi står nära varandra och gungar lätt i takt med musiken för att hitta varandras dansstil. Vi flyter med tonerna runt golvet som om vi befann oss i en vattenström. Alla rörelserna har ett lätt motstånd mot strömmen runt oss och vi snurrar som ett. Några snabba steg följt av en långsam inbromsning när musiken går från refräng till vers. Vi följer musikens intensitet och vi kan känna varandras hjärtslag och hur de rör sig mot en gemensam rytm. Från våra händer sprider sig endorfinerna genom oss som värmen från en öppen spis. När musiken tystnar står vi kvar och försöker vakna till, det tar en liten stund och när vi till slut skiljer oss åt utbyter vi varma leenden och skiljs åt i vimlet av dansare som letar efter en ny danspartner.

Så när jag nu snart ska sätta mig i bilen på vägen till kväll tre och inser att jag kommer att ha ont i kroppen när jag vaknar imorgon, så kommer jag fortfarande att ha ett stort leende på läpparna. Och vi kommer att prata om hur trevlig kvällen var ikväll i bilen på väg hem tills siste man klivit ut. Väl hemma kommer jag att vara jättetrött i kroppen men euforisk i huvudet så det blir en sen natt innan jag somnar… Det här är varför jag lindar mina leder, det här är en av sakerna som visar att dans är min livsstil och inte bara en hobby!

Olika dans med olika personer

Det ser så härligt ut när de dansar, de är så nära varandra, hon har handen på hans nacke, han har handen på hennes kind, de håller varandras hand med sammanflätade fingrar. Så vill jag också dansa tänker du och när du får chansen så bjuder du upp den av dem som du vill dansa med. Men hen placerar inte handen på samma plats. Ni är inte lika nära och när du placerar handen där du såg att den var med den andre så tar hen bort den. du försöker då sammanfläta era fingrar men handen dras undan. Dansen blir stel, inte alls så som du såg hen dansa förut. Du blir frustrerad och försöker krypa intill men hen glider undan, kanske håller du emot lite men det blir ett mottryck och du behöver ta i för att hålla emot.

Räkna aldrig med att en person som du sett dansa kommer att dansa på samma sätt med dig. Det är inte din rättighet att få dansa med hen på samma sätt som någon annan gör. En del dansar bara så med sin partner medan andra dansar så med alla. De flesta ligger förmodligen någonstans däremellan, de dansar såhär med utvalda. Jag har i princip ingen intimitetssfär men jag dansar inte såhär med alla och om jag gör det eller inte beror uteslutande på signaler från och beteende hos den jag dansar med.

Jag dansar inte såhär om personen jag dansar med är för på, eller om den tar för sig för aggressivt. Det får mig att ta avstånd istället för då finns inte respekten för att det är ett gemensamt beslut om hur man dansar. Båda behöver vara med på det. Jag dansar heller inte såhär om personen håller hårt i mig, för då uppstår känslan av tvång. Jag använder inte dansen för att initiera flörtande och därför dansar jag inte såhär om jag upplever att min danspartner initierar flörtande med mig först i dansen.

Jag kan välja att dansa såhär om min danspartner får mig att känna mig avslappnad och att jag inte blir påtvingad någonting. Men det är något som jag väljer, och det är inte säkert att det är likadant varje gång jag dansar med samma person. För det är också en fråga om dagsform, om sinnestillstånd och om var någonstans jag befinner mig i livet. Det handlar om trygghet, om jag är trygg med henne och om hon är trygg med mig och om vi är trygga med vad dansen betyder och inte betyder för oss.

Du kan inte veta vad en person som du dansar med har varit med om, inte ens om du har dansat med hen flera gånger. Försök alltid att göra din danspartner så trygg som möjligt oavsett hur ni dansar.

Pardansens helande kraft

Värmen från danspartnern, oxytocinruset från beröringen, känslan av att för ett par minuter inte vara ensam… Inte undra på att många tar till dansen när de mår psykiskt dåligt, behöver en fristad eller inte vill vara själv.

För 7 år sedan när jag försökte återhämta mig efter en tung skiljsmässa var det dansen som höll mig över ytan. Jag kunde gömma mig för sorgen och de mörka tankarna så att de inte var konstant närvarande. Genom de nya vänner jag fick kunde jag bygga mig en ny tillvaro med personer runt mig som jag bara hade glada och varma minnen med. Det hjälpte mig att släppa sorgen och mörkret en aning och tids nog kunde jag börja ta itu med de problem som separationen medfört. Dansen löste inte mina problem men den gav mig andrum så att jag kunde få tillräckligt med utrymme att ta tag i mina problem.

Sedan dess har jag, emellanåt, använt mig av dansen som fristad från tankar och negativitet. Det fungerar för stunden och det är oftast vad jag behöver. För då får jag energi som jag kan använda till att hantera det som tynger mig och då kan jag ta mig framåt.

För mig är pardansens helande kraft ett faktum, något som jag kan luta mig tillbaka på och använda mig av, vare sig det är för återhämtning eller för att fly det jobbiga en stund. Om fler människor förstod vilken effekt som pardans har på psyket så tror jag att fler skulle välja att ägna sig åt den.

Läser du av hur följaren vill dansa?

Ölandsveckan är slut för i år, för mig den dansmässigt bästa av de jag varit på, och nu i tomheten efter att ha lämnat gemenskapen för hemmets lugna vrå vaknar tankarna om dans till liv igen.

Varje gång som vi påbörjar en dans får föraren en känsla om hur följaren vill att de ska röra sig över golvet. Känslan kommer ur vilken typ av anspänning som följaren har i kroppen, och hur följaren agerar när föraren förändrar sin anspänning. Om den känslan blir basen för dansen som sedan kryddas med rörelser och tempo som passar med hur föraren tolkar musiken så skapas en symbios. En av effekterna av en sådan symbios är att de gånger som förare och följare har en missmatch i önskad bas för dansen så skapas ändå en positiv känsla i den gemensam dansen.

Detta kan till exempel resultera i:

  • En snabb, svängig låt som paret rör sig till väldigt avskalat, sakta och minimalistiskt men med inslag av höftrörelser och snabbt tempo.
  • En långsam låt med många utdragna ljud som paret rör sig till med små, små snabba rörelser men sakta över golvet.

Paret harmoniserar fortfarande med musiken men på ett sätt som ger båda en del av vad de vill ha i dansen. Att som förare lyssna av sin följare och anpassa sin dans till denna är en egenskap som följare över lag uppskattar väldigt mycket eftersom det då inte blir frågan om att föraren kör sitt eget race utan att paret dansar tillsammans.

Balans

Balans i livet är något som vi alla behöver, och när de kommer till dans är det inget undantag. Jag hör ofta dansare ”skylla” parets dåliga balans på sin danspartner utan att ta sin del av ansvaret för den dåliga balansen.

Vare sig det är Fox, Bugg, West coast swing, Tango, Kizomba, Vals, Snoa, Schottis eller någon annan pardans så är den egna balansen jätteviktig. Men samtidigt så är det otroligt lätt att störa sin danspartners balans oavsett om man är förare eller följare. Här kommer några råd för bättre balans, de två första gäller både förare och följare.

Först ett tips om hur du kan hjälpa din danspartner: Ju hårdare du håller i din danspartner desto mer stör du dennes balans, så lätta på greppet. En del tror att det underlättar förmågan att bli förd och förmågan att föra, ju hårdare man håller, men det gör det inte, det försvårar istället för partnern. Du riskerar dessutom att skada din partner om du håller hårt i denne.

Sedan ett råd för bättre egen balans: Behåll balansen genom att, när du står still, ha minst en fot rakt under dig så att du har balanspunkten rakt ovanför stödfoten. Ha dessutom stödbenet lätt böjt, inte utsträckt. Och när du förflyttar dig så låt det benet som rör sig komma tätt intill stödbenet när det passerar förbi det, gå inte bredbent. Om vi går bredbent så kommer vi att påverka varandras balans i slutändan, detta för att den som går mest bredbent kommer att förflytta sig i sidled när tyngdpunkten placeras ner på det nya stödbenet.

Avslutningsvis så kommer ett tips till förare och ett till följare: Förare; Eftersom det är du som för så se till att följaren påbörjat sitt steg innan du tar ditt eget steg och att följaren ”landar” på ny plats innan du gör det så att du kan kompensera ramen om ni hamnar förskjutna ifrån varandra. Följare; Stå inte på tå, den enda gången som det finns en poäng med att stå med lyft häl är om du ska pivotera (rotera) på stödbenet.

Hoppas att du har nytta av dessa råd!

Ser du verkligen vem som inte har roligt?

Det är inte alltid det ser ut såhär när man dansar:

3 glädje

Många gånger så är det helt andra ansiktsuttryck, frågan är om man kan avgöra om någon tycker att det är roligt att dansa på ansiktsuttrycket under dansen. Ja… ibland går det säkert. Sann glädje i ett ansiktsuttryck tycker i alla fall jag att jag kan känna igen, men om jag ska vara realistisk så kan jag ju inte vara helt säker…

Något som jag däremot är helt säker på, är att ansiktsuttrycket inte alltid visar vad man känner. Här är några bilder som visar något helt annat än vad jag kände när jag dansade och dessa foton togs.

Detta bildspel kräver JavaScript.

(Bilden utan text på är tagen av Dunkens Dansbilder)

Jag var inte trött, irriterad, arg eller sur (så tycker jag att jag ser ut på bilderna), jag vet att jag hade samma känsla på samtliga bilder och jag kan förklara varför det inte syns. Jag hade jätterolig dans i samtliga fall men… på tre av bilderna var jag mycket koncentrerad och på den fjärde var jag så pass varm att jag var tvungen att ta djupa andetag (gissa vilken).

Jag visar min dansglädje på många sätt men under själva dansen så är det inte alls säkert att jag ser glad ut för jag fokuserar jättemycket på att ge den jag dansar med en så bra dans som möjligt och på att jag själv ska ha en njutbar dans. Men som tur är för mig så får jag dansa mycket ändå. Jag vet att jag är långt ifrån ensam om att inte se glad ut hela tiden när jag dansar men det betyder inte at vi har tråkigt.

Dra inte förhastade slutsatser utifrån ansiktsuttrycket på den du dansar med för den kanske har jätteroligt. Tyng inte ner dig själv med att du måste ha varit tråkig att dansa med, för den andre log inte. Alla ler inte när de dansar, alla ser inte glada ut, en del kan inte le av olika anledningar. Om du har roligt så var glad för dansen som gjorde dig glad istället, för du dansar ju för att det är roligt, oavsett om du ler eller inte.<<
p>