Etikettarkiv: etikett

Hålls händerna i styr?

Jag mår fysiskt illa när jag ser mitt Facebookflöde dränkas av #metoo. Inte för att jag inte förstått hur verkligheten ser ut utan för att jag nu får se alla vänner som utsatts och därmed börjat fundera över när, var och hur… Vilka är deras historier? För jag räknar med att de har mer än en…

tst

Det är fruktansvärt att vi lever i ett samhälle där sexuella trakasserier av kvinnor är så vanligt att det i viss grad har blivit accepterat att skämta om det. Att det på något sätt skulle vara ok för att det görs med ett skämtsam sken över det hela. Det är fruktansvärt att det tog mig själv ungefär 30 år av mitt liv att förstå hur verkligheten såg ut och på de 10 år som jag har varit medveten upplever jag tyvärr att problemet blivit större. Sedan kan det förstås ha att göra med att jag numer blivit bättre på att se och agera när jag ser sexuella trakasserier.

 

I dansen är vi väldigt nära varandra och jag måste ju säga att jag förstår att kvinnor KAN känna sig otrygga inför situationen att bli uppbjuden av en okänd man. Hur vanligt det är att det händer på socialdans vet jag dock inte, men jag skulle väldigt gärna vilja veta. Har ni (både män och kvinnor) upplevt sexuella trakasserier på dans?

Annonser

Rätten till sin egen kropp…

Den senaste tiden har jag läst många inlägg, som i slutändan handlar om huruvida man har rätt till sin egen kropp eller inte. För det är det som kärnan i frågan om huruvida man får tacka nej när man blir uppbjuden till dans. För mig är det här en icke-fråga, det är helt självklart för mig att valet ligger hos envar, ingen annan kan ta sig rätten att bestämma åt någon annan.

butt

Jag förstår inte riktigt konceptet att man ”måste tacka ja” för ingen skulle få för sig att bestämma att någon annan måste skänka pengar till en tiggare som sitter utanför mataffären. Hur kan man i så fall ta sig rätten att bestämma vem som någon annan ska dansa med? Att skänka pengar gör inte anspråk på någons kropp, men att dansa gör det. När vi dansar med varandra så är vi mycket närmre varandra än vi annars är med de flesta människor. Den intima situation som vi hamnar i måste var och en få bestämma över själv.

 

Jag har hört argument som: ”Det är bara dans, klart man ska dansar med alla.” och ”Tänk på den som du tackar nej till, hen kan ta illa upp.” Men eftersom alla inte har samma syn på vad som är dans och hur nära man ska vara när man dansar så finns det i den här frågan ingenting som är ”bara”. Om jag tycker att det är aningen intimt att dansa så måste jag få välja vilka som jag känner att jag vill vara intim med. Ingen kan kräva av mig att jag ska vara obekväm när jag dansar oavsett anledningen till att jag är obekväm. En person som inte kan acceptera det, respekterar inte mig. Med det i åtanke så ställs argumentet ”Tänk på den som du tackar nej till, hen kan ta illa upp” i helt annan dager. För om jag inte respekterar att någon säger nej till att dansa med mig, så ska jag inte ta mig rätten att ta illa upp för att personen säger nej heller. Att kräva ett ja från någon är inte att respektera dem och gör jag inte det så kan jag inte förvänta mig att denne ska respektera mig tillbaka.

Visa respekt för varandra genom att låta var och en ha rätten till sin egen kropp. Det är inte respektlöst att säga nej till någon som ställer en fråga till dig. Fundera istället på hur respektlöst det är att inte acceptera ett nej på frågan.

Klagosånger

Jag upplever att pardanskulturen är en väldigt varm och omtänksam gemenskap över lag, jag skrev om det på min blogg för nästan ett år sedan (Dansvärme) och ingenting under det senaste året har fått mig att tvivla på det, snarare tvärt om. Jag tror mer på den tanken nu än jag gjorde för ett år sedan och ändå så är det många som klagar på hur illa det är ute på dansbanorna. Jag vet inte om det är så att jag helt enkelt har tur och bor och dansar på rätt ställe, men jag ser inte de hemskheter som det klagas mängder på.

För sakens skull så förtydligar jag att jag dansar i området Östergötland, Småland, Öland, Närke, Sörmland och Stockholm. Jag dansar till band som Expanders, Sannex, Casanovas, Highlights, Voice, Blender, Jannez, Perikles, Dreams, Finix och Voyage. Ibland är jag med på kurser i andra delar av Sverige såsom Blekinge, Västergötland, Dalarna, Norge och Värmland, i samband med blir det ofta dans till spellista på kvällen men ibland kan det bli dans till andra band än ovannämnda beroende på vad utbudet är på den aktuella orten.

På ingen av dessa ställen har jag upplevt att dansgemenskapen är någonting annat än varm och omtänksam så jag ställer mig ofta fundersam till vad det är som gör att det klagas så mycket. Visst, det finns enstaka individer som gör saker som jag inte uppskattar men de är just det, enstaka individer, så jag låter det inte förstöra min kväll.

Jag upplever att många klagosånger skrivs när författaren är i affekt och det gör att det förmodligen blir en värre historia än det verkligen var. Det gör i sin tur att de som läser texten blir mer upprörda över situationen och det i sin tur gör att ”stora trumman” går igång och det blir dålig stämning. Jag är mer orolig för hur dessa ”hetsanden”, mot vilken grupp eller stil eller vad det nu var den här gången, påverkar vår gemenskap än vad de enstaka individerna på dansgolvet gör.

Mitt förslag är att om man upplever att det finns ett återkommande problem ute på dans så lyft frågan på ett konstruktivt sätt (som många redan gör), istället för att skriva en klagosång om det, och att man i diskussionen är konstruktiv och inte stoppar in klagosånger. Med konstruktiva diskussioner kan man komma någonstans och förhoppningsvis göra saken bättre, med klagosånger kommer vi ingenstans.

Omtanke i ”trafiken”

Åh vad glad jag blev igår när jag var i Ljungsbro (ligger strax utanför Linköping) och dansade. Det var Sannex som spelade så det var tjockt med folk och det krockades en hel del. Men… maken till artighet och omtanke har jag aldrig varit med om förut. I princip alla som jag såg bumpa in i varandra eller som jag själv bumpade in i tog sig tid och omtanke att kontrollera att den man krockade med var ok eller gav en ursäktande gest till varandra.

Det värmer verkligen att se för det visar upp den bild av hur jag tycker att de flesta som jag träffar ute på dansgolven är: omtänksamma och vänliga. Hela dansupplevelsen stiger ett par steg när den atmosfären infinner sig och man bara njuter av all värme runt omkring sig.

Efter 14 timmars dans den här helgen så är det, trots underbar dans, den saken som nu i efterhand gör mig mest glad att tänka tillbaka på. För det kostar ju ingenting att vara lite ödmjuk mot de man dansar intill och att ta på sig att man krockar även om man inte tycker att det var ens egen fel.

Dansare som bara dansar med en utvald grupp.

Att det finns personer som endast dansar med en utvald skara råder det inga tvivel om. Men är det självvalt? Och vad är i så fall anledningen? Dansare är bra på att ha åsikter om detta som de tyvärr allt för ofta baserar på bristande iakttagelser. Det enklaste sättet att undersöka om man har rätt eller inte är att prata med de man tror sig veta saker om men hur många som ”vet” hur andra är gör det?

Så vad kan det finnas för anledningar till att personer bara dansar med sin utvalda skara? Jag vill hävda att det beror på osäkerhet, okunskap, rädsla att bli skadad och elitism.

Om vi börjar med osäkerhet så har vi naturligtvis den stora frågan: Duger jag att dansa med den där? Det inkluderar både saker som rädsla för att bjuda upp (bli nobbad) eller rädsla för att känna att den man dansar med inte har roligt. Om man känner sig osäker så är det lätt att man väljer säkra kort, vilken betyder att man dansar med ”sin” grupp. Det blir en påtvingad form av att dansa bara med en utvald grupp det är endast skenbart att man väljer den själv för man vågar inte annat. Utifrån syns det inte att man är osäker och jag slår vad om att personerna som tillhör den här kategorin skulle dansa med andra om de kände sig bekvämare på dansgolvet. Att folk blänger på dessa och pratar om att de bara dansar med vissa hjälper INTE.

Okunskap är ett brett begrepp och kan betyda en hel del olika saker men jag ska lyfta några varianter på detta. Okunskap kan vara att man på fullt allvar tror att ingen vill dansa med en för att man är nybörjare eller att personer som man bedömer är duktigare inte vill dansa med en. Men då vill jag att ni lyssnar på följande: Jag har fått lära mig att jag räknas som en avancerad dansare och jag tycker det är JÄTTEROLIGT att dansa med nybörjare för de är:

* väldigt glada när de dansar

* man behöver inte kunna mer än höger och vänster snurr (hållen och fri) samt förningspunkterna för att som följare kunna följa med i de allra flesta ”figurerna”.

* har man som förare sett hur lyckliga ”nybörjarföljare” blir när man dansar med dem så är bara det i sig guld värt.

* För en avancerad följare så innebär en nybörjarföljare en enorm frihet att spexa i dansen eftersom nybörjaren kommer att hålla sig till de mest grundläggande sakerna. Fundera över vilken känsla det blir hos föraren om den han dansar med gör en massa roliga saker hela tiden… Vilken egoboost det blir att kunna dansa med en sådan följare.
Nu menar jag inte att det bara är nybörjarna som faller i gropen dansa bara med sin egen grupp på grund av okunskap, det gäller avancerade dansare också. Det finns tyvärr en inställning bland en del dansare som är: ”figuren/turen ser ut så här, att folk aldrig lär sig… Suck” men det är kvalificerat skitsnack. Det finns bara 4 figurer allt annat är variation av de fyra figurerna samt varierad handfattning och användning av förningspunkterna. ”Men nu vet du väl ändå inte vad du pratar om… Jag kan minsann betydligt fler än 4 turer.” Nej, det gör du faktiskt inte. Du har högersnurr och vänstersnurr (hållen och fri) det är allt. Resten är bara kombinationer av grundsteg och snurrar. Vilken kombination som helst kan brytas ner i förning, handfattning och snurr. Det betyder också att det finns varianter på ALLA kombinationer, så det man ska fokusera på är förningen. Var tydlig med förningen så löser sig resten. Om jag kan 73 mönster men slarvar med förningen så blir det ofta inte som jag har tänkt mig, men det är jag som förare som gör fel i så fall. Och om man som följare tycker att föraren är långtråkig som bara gör samma kombinationer hela tiden men spexa till det då. Det finns inget som hindrar er så länge som ni följer förningen. Om jag tycker att alla andra utanför min grupp gör fel så kommer jag inte att dansa med någon annan än min grupp och det är helt självpåtaget. Dessutom är det förmodligen så att jag själv gör fel om de flesta jag dansar med gör ”fel”.

Rädsla för att bli skadad är någonting som man inte kan göra så mycket åt, med tanke på hur buffligt och respektlöst det kan vara på dansgolvet så är det här någonting som riskerar att bli vanligare. Om man skadar sig så kan man inte dansa, vem vill riskera det? Här handlar det också om att man dansar med sina säkra kort som man träffat förut och som man dansat med under lugna omständigheter och vet att den personen i alla fall inte kommer att skada mig. Eftersom det handlar om rädsla så blir det hela en påtvingad form av dansa inom utvald grupp.

Så var det det där med elitism. Om ska jag vara ärlig så tror nog fler att den här gruppen är den största men det tror inte jag. Och jag tror (se jag har också fördomar) att många tror att elitister är detsamma som tävlingsdansare och att det gäller alla tävlingsdansare. Men det sista vet jag är fel, alla tävlingsdansare passar inte in i den här kategorin och man ska inte likställa elitism med tävlingsdansare. Däremot så är det så att det finns många tävlingsdansare som gärna dansar med andra tävlingsdansare eftersom tävlingsdans och socialdans inte är samma sak, det kräver helt olika förmågor och då handlar det inte längre om elitism utan om att dansa med de man är bekväm med och då är det osäkerhetsgruppen som man hör hemma i inte elitismgruppen.

Nåväl till de som faktiskt är elitister. Och här vill jag lyfta fram ett citat som cirkulerade på FB för et tag sedan:

levels of dancers

För det är inte de duktigaste som håller på så här. Ja, ok, det finns alltid undantag men i regel så är min erfarenhet att det är de som tycker att de är bättre än alla andra som är elitister och om man tror att man är bättre än alla andra så är man det i regel inte eftersom man inte vet vad man behöver träna på.

Efter allt detta raljerande tänkte jag avsluta med ett gott råd: Det enklaste sättet att bryta upp ”dansar bara med den egna gruppen” beteendet är att de som inte tillhör sådana grupper bjuder upp de som bara dansar i grupp. Och om de säger nej, så säg ”Vad tråkigt, jag hade verkligen hoppats på att få dansa med dig” några så enkla ord stävjar beteendet och får folk att våga dansa utanför sin grupp.