Etikettarkiv: Foxa

Trippel!

Ibland händer det och nu i helgen är det så! Dans tre dagar i rad… Mjölby i fredags, Örebro i lördags och ikväll Ljungsbro. Det här hörde till vanligheten för ett par år sedan men nu blir det inte lika ofta längre. Tråkigt… men tiden finns inte alltid till och det är inte så ofta som det finns tre danskvällar inom räckhåll häromkring. Jag har verkligen sett fram emot det här!

Svårt att inte småskratta när jag ser vilka medel jag tagit till för att lyckas få till den här trippeln. Jag har gått med vänsterhanden lindad i bandage i tre dagar för att inte belasta handleden som jag haft ont i. Och eftersom jag vet att jag kommer att få ont i vänster fotled, om jag inte passar mig, så har jag haft foten lindad onsdag och torsdag. Kanske får ha den lindad måndag och tisdag med… Så varför utsätta sig för det här? Jo, för att under dessa kvällar så kommer jag få uppleva det här:

Jag känner trummorna i luften, jag känner dem i golvet, takten fortplantar sig upp i fötterna, knäna, höfterna och skapar en puls i min kropp. Pulsen sätter min kropp i rörelse och när musiken kommer igång så har vi fått kontakt och börjar dansa. Vi snurrar och hittar roliga sätt att markera musiken. Vi hittar varandras rörelsemönster och börjar se på varandra när något kommer att hända. Jag ser att hon laddar för ett skutt så vi hoppar samtidigt. Jag sänker tempot i överkroppen och hon drar ut på steget för att sedan röra sig snabbt på nästa vilket jag använder för att sätta henne i snurr. Vi skrattar åt att vi båda två visste om att det skulle hända innan det gjorde det för vi kände och såg det på varandra. Jag hör att musiken närmar sig ett klimax och märker hur hennes anspänning hårdnar när jag inleder en snurr, jag vet att det betyder att hon tänker spinna så jag ser till att följa efter henne och laddar för att markera utgången ur snurren som jag redan nu vet kommer att ske precis på musikens klimax. Pang! Vi poserar med perfekt timing på trumslaget och det lyser om henne, musiken har tystnat. Vi brister ut i skratt och omfamnar varandra.

Dessutom så kommer jag att få uppleva det här:

Musiken böljar fram, mjuka utdragna toner sveper fram över golvet och snuddar lätt vid oss där vi står nära varandra och gungar lätt i takt med musiken för att hitta varandras dansstil. Vi flyter med tonerna runt golvet som om vi befann oss i en vattenström. Alla rörelserna har ett lätt motstånd mot strömmen runt oss och vi snurrar som ett. Några snabba steg följt av en långsam inbromsning när musiken går från refräng till vers. Vi följer musikens intensitet och vi kan känna varandras hjärtslag och hur de rör sig mot en gemensam rytm. Från våra händer sprider sig endorfinerna genom oss som värmen från en öppen spis. När musiken tystnar står vi kvar och försöker vakna till, det tar en liten stund och när vi till slut skiljer oss åt utbyter vi varma leenden och skiljs åt i vimlet av dansare som letar efter en ny danspartner.

Så när jag nu snart ska sätta mig i bilen på vägen till kväll tre och inser att jag kommer att ha ont i kroppen när jag vaknar imorgon, så kommer jag fortfarande att ha ett stort leende på läpparna. Och vi kommer att prata om hur trevlig kvällen var ikväll i bilen på väg hem tills siste man klivit ut. Väl hemma kommer jag att vara jättetrött i kroppen men euforisk i huvudet så det blir en sen natt innan jag somnar… Det här är varför jag lindar mina leder, det här är en av sakerna som visar att dans är min livsstil och inte bara en hobby!

Olika dans med olika personer

Det ser så härligt ut när de dansar, de är så nära varandra, hon har handen på hans nacke, han har handen på hennes kind, de håller varandras hand med sammanflätade fingrar. Så vill jag också dansa tänker du och när du får chansen så bjuder du upp den av dem som du vill dansa med. Men hen placerar inte handen på samma plats. Ni är inte lika nära och när du placerar handen där du såg att den var med den andre så tar hen bort den. du försöker då sammanfläta era fingrar men handen dras undan. Dansen blir stel, inte alls så som du såg hen dansa förut. Du blir frustrerad och försöker krypa intill men hen glider undan, kanske håller du emot lite men det blir ett mottryck och du behöver ta i för att hålla emot.

Räkna aldrig med att en person som du sett dansa kommer att dansa på samma sätt med dig. Det är inte din rättighet att få dansa med hen på samma sätt som någon annan gör. En del dansar bara så med sin partner medan andra dansar så med alla. De flesta ligger förmodligen någonstans däremellan, de dansar såhär med utvalda. Jag har i princip ingen intimitetssfär men jag dansar inte såhär med alla och om jag gör det eller inte beror uteslutande på signaler från och beteende hos den jag dansar med.

Jag dansar inte såhär om personen jag dansar med är för på, eller om den tar för sig för aggressivt. Det får mig att ta avstånd istället för då finns inte respekten för att det är ett gemensamt beslut om hur man dansar. Båda behöver vara med på det. Jag dansar heller inte såhär om personen håller hårt i mig, för då uppstår känslan av tvång. Jag använder inte dansen för att initiera flörtande och därför dansar jag inte såhär om jag upplever att min danspartner initierar flörtande med mig först i dansen.

Jag kan välja att dansa såhär om min danspartner får mig att känna mig avslappnad och att jag inte blir påtvingad någonting. Men det är något som jag väljer, och det är inte säkert att det är likadant varje gång jag dansar med samma person. För det är också en fråga om dagsform, om sinnestillstånd och om var någonstans jag befinner mig i livet. Det handlar om trygghet, om jag är trygg med henne och om hon är trygg med mig och om vi är trygga med vad dansen betyder och inte betyder för oss.

Du kan inte veta vad en person som du dansar med har varit med om, inte ens om du har dansat med hen flera gånger. Försök alltid att göra din danspartner så trygg som möjligt oavsett hur ni dansar.

Läser du av hur följaren vill dansa?

Ölandsveckan är slut för i år, för mig den dansmässigt bästa av de jag varit på, och nu i tomheten efter att ha lämnat gemenskapen för hemmets lugna vrå vaknar tankarna om dans till liv igen.

Varje gång som vi påbörjar en dans får föraren en känsla om hur följaren vill att de ska röra sig över golvet. Känslan kommer ur vilken typ av anspänning som följaren har i kroppen, och hur följaren agerar när föraren förändrar sin anspänning. Om den känslan blir basen för dansen som sedan kryddas med rörelser och tempo som passar med hur föraren tolkar musiken så skapas en symbios. En av effekterna av en sådan symbios är att de gånger som förare och följare har en missmatch i önskad bas för dansen så skapas ändå en positiv känsla i den gemensam dansen.

Detta kan till exempel resultera i:

  • En snabb, svängig låt som paret rör sig till väldigt avskalat, sakta och minimalistiskt men med inslag av höftrörelser och snabbt tempo.
  • En långsam låt med många utdragna ljud som paret rör sig till med små, små snabba rörelser men sakta över golvet.

Paret harmoniserar fortfarande med musiken men på ett sätt som ger båda en del av vad de vill ha i dansen. Att som förare lyssna av sin följare och anpassa sin dans till denna är en egenskap som följare över lag uppskattar väldigt mycket eftersom det då inte blir frågan om att föraren kör sitt eget race utan att paret dansar tillsammans.

Mjukstart

Hennes högerhand i min vänsterhand och jag bjuder henne att komma till mig. Hon placerar sin vänsterarm på högeraxel. Min högra hand placerar jag på hennes vänstra skuldra. Hon placerar sitt ansikte mitt emot mitt och våra pannor möts. Vi lägger ingen tyngd på varandra utan håller själva vikten av våra huvuden och armar. Kontakten är lätt, vi belastar inte varandras rygg, armar, axlar, nackar eller huvuden. Jag känner redan på en gång att det kommer att bli en fantastisk dans.

Jag känner att hon är osäker så jag börjar dansen med att göra några tyngdpunktsförflyttningar för att hitta var och hur hon läser av förning. Därpå tar vi våra första steg i dansriktningen, blandat långsamma och snabba steg, hon svarar på förningen och vi glider över golvet. Succesivt utforskar jag vilka tekniker jag kan använda i vår dans så att vi aldrig hamnar i läget att en figur misslyckas för det skulle hon kunna uppleva som ett misslyckande och den känslan vill jag inte att hon ska ha när vi har dansat klart. Jag vill att hon ska känna att allt vi gjorde fungerade, även de saker som hon inte har upplevt tidigare. Eftersom det finns så många olika sätt att föra på så kan det ju vara så att vi inte har samma föra-följa-teknik och om jag då söker efter hennes grundstruktur så kan vi dansa trots att vi har olika teknik.

brosius
Foto: Österskogs dansfoto

På det här sättet så bygger vi upp en tillit mellan varandra, hon känner sig tryggare och tryggare med mig och jag blir trygg i min vetskap om vad jag kan göra i dansen. Jag vill att hennes minnesbild av den här dansen ska vara mjuk, tydlig, sirapsseg och fylld med känsla. Om jag ska kunna leverera det så behöver jag skapa trygghet och tillit mellan oss för annars kan hon inte känna att den är mjuk och känslosam.

Det kostar mig ingenting att göra såhär och det ger oss båda så otroligt mycket mer än om jag eller min partner bara körde på i sitt eget race. Vidare tycker jag att det är ett tydligt sätt att visa min danspartner att jag respekterar de olikheter som kan finnas i våra sätt att dansa. Hur gör ni andra förare när ni inleder en dans med någon som ni inte dansar ofta med? Och hur upplever ni följare att förarna inleder er dans?

Danssommar 2017

Det har varit en fantastisk danssommar! Jag har hunnit med att besöka 16 dansställen i Mellansverige. Återkommande favoriter är Ölandsveckan, Broby Betna, Hågelbyparken, Vadstena Folkets park, Brunnsparken i Örebro, Fröjden i Jönköping och Borensbergs Folkets park.

För mig nya dansplatser var Ekliden, Vadstena slottspark, Skansen och Vinger hotell. Trevliga ställen på sina egna vis. Det är alltid roligt att besöka nya dansbanor så att jag lyckats få med 4 nya i sommar är jag mycket nöjd med och om tillfälle ges och band som jag tycker om spelar där kommer jag definitivt att åka dit igen. Sommarens två höjdpunkter var Ölandsveckan och Foxfrossan i Mörrum. Båda fantastiskt roliga och härliga på sitt sätt. Jag gillar verkligen när jag kan lägga hela dagar på dans och socialisering med andra dansare. Det ger mig så mycket energi och välmående så nu är jag rustad fram tills nästa sommar (så länge som jag fyller på lite då och då).

Gamla vänskaper har växt sig starkare och en hel del nya bekantskaper har jag gjort. Ett av dessa nya möten har varit viktigare för mig än de andra. Jag träffade en person för tre månader sedan som under sommaren har blivit den person som står mig närmst. Hon har redan tagit en stor plats i mitt liv och idag kan jag inte föreställa mig mitt liv utan hennes vänskap. Utan dansen så hade vi förmodligen aldrig träffats… Jag har mycket att tacka dansen för men just den här händelsen är det som jag är mest tacksam för.

En alldeles förträfflig danssommar helt enkelt. Jag hoppas att du som läser också har haft en fin danssommar med många härliga upplevelser och roliga danser! Nu står hösten för dörren och jag kan knappt bärga mig att se vad den för med sig. Allt detta från det här fantastiska, underbara och roliga dansandet vi sysslar med. Ett vet jag i alla fall och det är att jag kommer att ha fortsatt roligt ute på dansställena i Sverige i höst.

 

En perfekt kväll

Jakten på den perfekta danskvällen… Spänningen… Ska detta bli kvällen? Adrenalinet pumpar. Pulsen är hög och kroppen spritter av energi som snart ska användas för att fånga de danser som står högst på önskelistan… Men är den perfekta kvällen verkligen något att jaga?

Jakten i sig skapar missnöje när du inte lyckas nå ditt mål och ju längre ifrån ditt mål du hamnar desto större misslyckande och därmed större missnöje. Ju närmre den perfekta danskvällen du kommer desto större är chansen att du inte nöjer dig med en ok danskväll. En dålig dans förstör möjligheten till en perfekt kväll. Du vet vilka du gärna har med på din lista om du ska få en perfekt kväll så jakten intensifieras och en ond cirkel har skapats.

Om du lyckas jaga fatt på din perfekta kväll så står du sedan där med någonting enormt, en fantastisk känsla i kroppen men… en kväll som du kommer att jämföra alla andra kvällar med och… hur ska du nå dit igen? Ja… du måste jaga igen.

Är det värt det? För det finns ju ett annat sätt. Sluta jaga personer och lägg istället din glädje i dansen. Om du ser till at göra din egen dans rolig så kommer varje dans att bli lite roligare och du har själv kontroll över din dansglädje den är inte längre beroende av vem du dansar med. Blanda… dansa med en mix av bekanta och obekanta dansare. Ge dig ut utanför din Comfort zon prova nya saker och skapa glädje tillsammans med den du dansar med. På det sättet kan du få en fantastisk danskväll som inte är perfekt, för du kan inte planera den i förväg, den uppstår bara och därför går den inte att återskapa.

Fokusera på att ha roligt, inte på att nå en perfekt kväll.

”Det är bara att följa” sa instruktören…

Jag har varit på flera kurser där instruktörerna har lagt 95% av instruerandet på att förklara hur föraren ska göra och 5% på vad följaren ska göra. Ibland är den enda instruktionen som ges att att ”följaren ska bara följa det som föraren gör”. Det gör mig irriterad eftersom det förringar följarens roll och det får det att låta som om vem som helst kan följa utan någon som helst instruktion.

Sådana uttalanden och den inställning faller lite på sin egen dumhet för om det var sant att följaren bara behövde följa så skulle inga följare behöva gå några kurser i Fox, de borde till och med få betalt för att finnas där så att förarna hade någon att träna med…

Att följaren ”bara ska följa” i bemärkelsen att: ”Följaren inte ska göra rörelser som hen inte blir förd i när man tränar figurer” är en annan sak. Men om det är den enda kommentaren som följare får på kurs så tycker jag att de skulle ha pengarna tillbaka. De har ju inte fått lära sig någonting.

Det finns inget bara när det gäller att följa, det finns massor med teknik att lära sig som följare om man vill kunna bli förd i mer än bara en promenad över golvet: balans, fotnedsättning och connection är endast ett axplock.

Om jag gick en kurs som följare så skulle jag bli rätt förbannad om jag inte fick fler instruktioner än att det bara var att följa föraren… Skulle inte du?