Etikettarkiv: modernfox

Trippel!

Ibland händer det och nu i helgen är det så! Dans tre dagar i rad… Mjölby i fredags, Örebro i lördags och ikväll Ljungsbro. Det här hörde till vanligheten för ett par år sedan men nu blir det inte lika ofta längre. Tråkigt… men tiden finns inte alltid till och det är inte så ofta som det finns tre danskvällar inom räckhåll häromkring. Jag har verkligen sett fram emot det här!

Svårt att inte småskratta när jag ser vilka medel jag tagit till för att lyckas få till den här trippeln. Jag har gått med vänsterhanden lindad i bandage i tre dagar för att inte belasta handleden som jag haft ont i. Och eftersom jag vet att jag kommer att få ont i vänster fotled, om jag inte passar mig, så har jag haft foten lindad onsdag och torsdag. Kanske får ha den lindad måndag och tisdag med… Så varför utsätta sig för det här? Jo, för att under dessa kvällar så kommer jag få uppleva det här:

Jag känner trummorna i luften, jag känner dem i golvet, takten fortplantar sig upp i fötterna, knäna, höfterna och skapar en puls i min kropp. Pulsen sätter min kropp i rörelse och när musiken kommer igång så har vi fått kontakt och börjar dansa. Vi snurrar och hittar roliga sätt att markera musiken. Vi hittar varandras rörelsemönster och börjar se på varandra när något kommer att hända. Jag ser att hon laddar för ett skutt så vi hoppar samtidigt. Jag sänker tempot i överkroppen och hon drar ut på steget för att sedan röra sig snabbt på nästa vilket jag använder för att sätta henne i snurr. Vi skrattar åt att vi båda två visste om att det skulle hända innan det gjorde det för vi kände och såg det på varandra. Jag hör att musiken närmar sig ett klimax och märker hur hennes anspänning hårdnar när jag inleder en snurr, jag vet att det betyder att hon tänker spinna så jag ser till att följa efter henne och laddar för att markera utgången ur snurren som jag redan nu vet kommer att ske precis på musikens klimax. Pang! Vi poserar med perfekt timing på trumslaget och det lyser om henne, musiken har tystnat. Vi brister ut i skratt och omfamnar varandra.

Dessutom så kommer jag att få uppleva det här:

Musiken böljar fram, mjuka utdragna toner sveper fram över golvet och snuddar lätt vid oss där vi står nära varandra och gungar lätt i takt med musiken för att hitta varandras dansstil. Vi flyter med tonerna runt golvet som om vi befann oss i en vattenström. Alla rörelserna har ett lätt motstånd mot strömmen runt oss och vi snurrar som ett. Några snabba steg följt av en långsam inbromsning när musiken går från refräng till vers. Vi följer musikens intensitet och vi kan känna varandras hjärtslag och hur de rör sig mot en gemensam rytm. Från våra händer sprider sig endorfinerna genom oss som värmen från en öppen spis. När musiken tystnar står vi kvar och försöker vakna till, det tar en liten stund och när vi till slut skiljer oss åt utbyter vi varma leenden och skiljs åt i vimlet av dansare som letar efter en ny danspartner.

Så när jag nu snart ska sätta mig i bilen på vägen till kväll tre och inser att jag kommer att ha ont i kroppen när jag vaknar imorgon, så kommer jag fortfarande att ha ett stort leende på läpparna. Och vi kommer att prata om hur trevlig kvällen var ikväll i bilen på väg hem tills siste man klivit ut. Väl hemma kommer jag att vara jättetrött i kroppen men euforisk i huvudet så det blir en sen natt innan jag somnar… Det här är varför jag lindar mina leder, det här är en av sakerna som visar att dans är min livsstil och inte bara en hobby!

Klagosånger

Jag upplever att pardanskulturen är en väldigt varm och omtänksam gemenskap över lag, jag skrev om det på min blogg för nästan ett år sedan (Dansvärme) och ingenting under det senaste året har fått mig att tvivla på det, snarare tvärt om. Jag tror mer på den tanken nu än jag gjorde för ett år sedan och ändå så är det många som klagar på hur illa det är ute på dansbanorna. Jag vet inte om det är så att jag helt enkelt har tur och bor och dansar på rätt ställe, men jag ser inte de hemskheter som det klagas mängder på.

För sakens skull så förtydligar jag att jag dansar i området Östergötland, Småland, Öland, Närke, Sörmland och Stockholm. Jag dansar till band som Expanders, Sannex, Casanovas, Highlights, Voice, Blender, Jannez, Perikles, Dreams, Finix och Voyage. Ibland är jag med på kurser i andra delar av Sverige såsom Blekinge, Västergötland, Dalarna, Norge och Värmland, i samband med blir det ofta dans till spellista på kvällen men ibland kan det bli dans till andra band än ovannämnda beroende på vad utbudet är på den aktuella orten.

På ingen av dessa ställen har jag upplevt att dansgemenskapen är någonting annat än varm och omtänksam så jag ställer mig ofta fundersam till vad det är som gör att det klagas så mycket. Visst, det finns enstaka individer som gör saker som jag inte uppskattar men de är just det, enstaka individer, så jag låter det inte förstöra min kväll.

Jag upplever att många klagosånger skrivs när författaren är i affekt och det gör att det förmodligen blir en värre historia än det verkligen var. Det gör i sin tur att de som läser texten blir mer upprörda över situationen och det i sin tur gör att ”stora trumman” går igång och det blir dålig stämning. Jag är mer orolig för hur dessa ”hetsanden”, mot vilken grupp eller stil eller vad det nu var den här gången, påverkar vår gemenskap än vad de enstaka individerna på dansgolvet gör.

Mitt förslag är att om man upplever att det finns ett återkommande problem ute på dans så lyft frågan på ett konstruktivt sätt (som många redan gör), istället för att skriva en klagosång om det, och att man i diskussionen är konstruktiv och inte stoppar in klagosånger. Med konstruktiva diskussioner kan man komma någonstans och förhoppningsvis göra saken bättre, med klagosånger kommer vi ingenstans.

En perfekt kväll

Jakten på den perfekta danskvällen… Spänningen… Ska detta bli kvällen? Adrenalinet pumpar. Pulsen är hög och kroppen spritter av energi som snart ska användas för att fånga de danser som står högst på önskelistan… Men är den perfekta kvällen verkligen något att jaga?

Jakten i sig skapar missnöje när du inte lyckas nå ditt mål och ju längre ifrån ditt mål du hamnar desto större misslyckande och därmed större missnöje. Ju närmre den perfekta danskvällen du kommer desto större är chansen att du inte nöjer dig med en ok danskväll. En dålig dans förstör möjligheten till en perfekt kväll. Du vet vilka du gärna har med på din lista om du ska få en perfekt kväll så jakten intensifieras och en ond cirkel har skapats.

Om du lyckas jaga fatt på din perfekta kväll så står du sedan där med någonting enormt, en fantastisk känsla i kroppen men… en kväll som du kommer att jämföra alla andra kvällar med och… hur ska du nå dit igen? Ja… du måste jaga igen.

Är det värt det? För det finns ju ett annat sätt. Sluta jaga personer och lägg istället din glädje i dansen. Om du ser till at göra din egen dans rolig så kommer varje dans att bli lite roligare och du har själv kontroll över din dansglädje den är inte längre beroende av vem du dansar med. Blanda… dansa med en mix av bekanta och obekanta dansare. Ge dig ut utanför din Comfort zon prova nya saker och skapa glädje tillsammans med den du dansar med. På det sättet kan du få en fantastisk danskväll som inte är perfekt, för du kan inte planera den i förväg, den uppstår bara och därför går den inte att återskapa.

Fokusera på att ha roligt, inte på att nå en perfekt kväll.

Omtanke i ”trafiken”

Åh vad glad jag blev igår när jag var i Ljungsbro (ligger strax utanför Linköping) och dansade. Det var Sannex som spelade så det var tjockt med folk och det krockades en hel del. Men… maken till artighet och omtanke har jag aldrig varit med om förut. I princip alla som jag såg bumpa in i varandra eller som jag själv bumpade in i tog sig tid och omtanke att kontrollera att den man krockade med var ok eller gav en ursäktande gest till varandra.

Det värmer verkligen att se för det visar upp den bild av hur jag tycker att de flesta som jag träffar ute på dansgolven är: omtänksamma och vänliga. Hela dansupplevelsen stiger ett par steg när den atmosfären infinner sig och man bara njuter av all värme runt omkring sig.

Efter 14 timmars dans den här helgen så är det, trots underbar dans, den saken som nu i efterhand gör mig mest glad att tänka tillbaka på. För det kostar ju ingenting att vara lite ödmjuk mot de man dansar intill och att ta på sig att man krockar även om man inte tycker att det var ens egen fel.

Dansfusion gav mig frihet!

Lite West Coast Swing i buggen varvat med en nypa fox och en gnutta Lindy Hop… Wow! Eller Fox med inslag av Tango och Kizomba… Mmmm! Eller varför inte varva bugg och fox i samma låt! Fantastiskt roligt och vilka möjligheter det öppnar upp för.

Purist har jag nog aldrig varit när jag dansar, men det tog ganska lång tid innan jag kom på hur jag skulle förmedla känslorna som finns inombords när jag dansar. Dansfusion gjorde det möjligt eftersom jag i och med det slutade låsa mig i vad som var ”korrekt” rörelsemönster i respektive dans. Ingen låsning gav möjlighet att undersöka vilka känslor som musiken skapade och vilka ljud som jag ville förstärka med min dans och det gav mig en större njutning av dansen.

Jag menar inte att purism i dans är fel, tvärt om det är fantastiskt det också, men det är inte så jag vill dansa. Om purism är din grej så kör på det! En riktigt underbar sak med dansen är ju att vi har våra egna sätt att dansa på och uttrycka oss på i dansen. Utforska vad musiken säger dig och hur du vill uttrycka det för det är en fantastisk känsla när man matchar känsla med rörelse i dansen. Hitta din väg så att du känner dig fri på socialgolvet.

Dansvärme

Någonting med pardans skapar trevliga och varma människor. Inte i något annat sammanhang har jag någonsin varit med om sådan värme och omtanke som det finns dansare emellan trots att vi i många fall inte känner varandra. De beskrivningar av personer och händelser som jag läser om, på olika Facebook grupper, gör mig både sorgsen och förvånad.

I år blev jag inbjuden på Midsommarfirande av en man som jag bara hade pratat och samåkt med en gång. Jag hade träffat några av de som skulle på festen på måndagen samma vecka och chattat lite med några av dem efteråt, så jag valde att hänga med. Festen blev hur rolig som helst och vi avslutade den med dans på Kolmårdens Camping. Det blev flera bekantskaper som kommer att generera riktigt goda vänner. Faktum är att samma sak hände förra Midsommar även om det var en mindre fest den gången.

På måndag åker jag till Öland. Jag och en vän har hyrt in oss i en husvagn hos en person som jag inte hade bytt fler ord med än ”Hej” ett par gånger i dansvimlet, innan vi kom överens om att jag ska bo hos honom. Vem mer som ska bo där det vet jag inte riktigt men det löser sig. Jag har bekanta som åker och bor med folk som de inte vet vilka de är, mer än att de sett dem på bild, och de är övertygade om att det kommer att bli jättebra.

Så här ser interaktionen mellan dansare ut i mina ögon, inte så som jag många gånger läser på Facebook. Dans skapar glädje, värme, gemenskap och vänskap! Det är min bild av hur dansare är.

Sommaren är här!

Sommaren och utesäsongen är äntligen här! Sol, värme, picknickfiltar och dansare fyller folkparkerna runt omkring i landet och snart börjar semestrarna. För en del av oss blir det danssemester på Öland och i Malung, andra är mer sparsamma med danskvällarna. Oavsett så blir vi ofta många på dansgolv, som är mindre än de inomhuslokaler som vi är vana vid, och därmed kan trängseln öka.

Ökad trängsel kan betyda fler krockar, men det behöver det inte göra. Om jag är uppmärksam och anpassar mig efter den plats som finns så kan jag värja mig från de flesta krockar. Om det nu skulle vara så att jag krockar så kan jag alltid vara hövlig mot den jag krockade med oavsett om jag var anledningen till krocken eller inte. Det hjälper inte att bli arg även om det ibland kan vara svårt att inte bli irriterad om samma person dansar in i mig fem gånger inom loppet av tio sekunder. Släpp det, sånt händer. Njut istället av resten av kvällen och ha så roligt, mysigt och trevligt som möjligt!