Etikettarkiv: WCS

Dans som livsstil

För många så är dans bara en hobby, ett tidsfördriv som skänker dem mycket glädje i stunden men som inte påverkar livet i stort. Sedan finns det de som lägger mycket tid på dansen, går kurser och socialdansar en till två gånger i veckan. Sedan finns det sådana som jag, som äter, andas och lever dans.

Det senaste året har jag upplevt att jag lagt mindre tid på dansgolvet och på bloggen så jag satte jag mig ner och inventerade hur det faktiskt sett ut och insåg fort att dansen definitivt är en livsstil i mitt fall. Sedan jag blev värvad av Foxfusion (för ett år sedan) har jag lagt 277 timmar på kursverksamhet där, under samma period har jag lagt 245 timmar på socialdans. Det här genererar ju en hel del resande och i mitt fall blev det 200 timmar i bilen åkandes kors och tvärs i Sverige och Norge. Sedan är jag ju en sådan där som gärna tittar på dansklipp och pratar dans och mycket lågt räknat så har jag lagt 100 timmar på det. Totalt blir det cirka 16 timmar i veckan, det kan man kalla livsstil. När dansen blir en livsstil så tar den lätt över mer och mer av ens lediga tid och så har det även blivit i mitt fall. Vad är det då som gör att jag lägger all denna tid på dans?

Ja… Idag är nästan alla som jag umgås med dansare, och jag har träffat dem genom dansen, så dansen är en naturlig del av min vardag. Men det är inte därför som jag dansar så mycket. Jag älskar att lära andra personer saker, det är därför jag arbetar som lärare, håller danskurser och ger privatlektioner men det är inte heller det som gör att jag valt att ägna mitt liv åt dans.

Att kliva ut på dansgolvet med någon och skapa magi tillsammans, en symfoni av rörelser till rolig eller mysig musik. Att se min danspartner le eller till och med skratta när vi samverkar med varandra och skapar VÅR dans. När vi hittar varandras ”dansdialekt” och maximerar det som vi kan skapa tillsammans och leker precis på gränsen för vad vi kan göra ihop. När vi leker med energierna och får varandra att uppleva saker i dansen som vi tidigare inte har gjort. När vi skapar variation genom att låta musiken vägleda oss genom vår dans och använda den som grund för våra rörelser. Att i en mysig fox få min danspartner att helt försvinna in i känslan och vakna först efter att musiken har tystnat. Det är de här upplevelserna och att få dela dem med någon annan som trollbundit mig totalt, så pass att jag har valt att lägga nästan all min vakna och lediga tid på dans.

När jag dansar så försvinner världen runtomkring mig. Alla bekymmer och besvär är som bortblåsta. Jag kan lägga ner hela min själ i dansen och skapa glädje, värme och sensualitet. Jag är en känslomänniska så dansen är ett sätt för mig att ladda upp känslobatteriet och få massor med energi genom att se den jag dansar med ha roligt och trivas. Ge energi för att få ny energi helt enkelt.

They call it dance, I call it life

Annonser

Dansfusion gav mig frihet!

Lite West Coast Swing i buggen varvat med en nypa fox och en gnutta Lindy Hop… Wow! Eller Fox med inslag av Tango och Kizomba… Mmmm! Eller varför inte varva bugg och fox i samma låt! Fantastiskt roligt och vilka möjligheter det öppnar upp för.

Purist har jag nog aldrig varit när jag dansar, men det tog ganska lång tid innan jag kom på hur jag skulle förmedla känslorna som finns inombords när jag dansar. Dansfusion gjorde det möjligt eftersom jag i och med det slutade låsa mig i vad som var ”korrekt” rörelsemönster i respektive dans. Ingen låsning gav möjlighet att undersöka vilka känslor som musiken skapade och vilka ljud som jag ville förstärka med min dans och det gav mig en större njutning av dansen.

Jag menar inte att purism i dans är fel, tvärt om det är fantastiskt det också, men det är inte så jag vill dansa. Om purism är din grej så kör på det! En riktigt underbar sak med dansen är ju att vi har våra egna sätt att dansa på och uttrycka oss på i dansen. Utforska vad musiken säger dig och hur du vill uttrycka det för det är en fantastisk känsla när man matchar känsla med rörelse i dansen. Hitta din väg så att du känner dig fri på socialgolvet.

Samkväm med dans

Jag får samma tanke varje gång jag har varit på en sådan här tillställning med likasinnade. Varför gör vi inte det här oftare? Det är ju så fantastiskt roligt att dansa. Samkväm av den här typen gör att man får både minifest och dans till all möjlig favoritmusik på en gång.

För ett par dagar sedan var jag på en danskväll som en bekant ordnade i en lite mindre lokal. Vi var 90 personer där under kvällen. Det fanns fika och dryck på plats och en spellista som konstant rullade under kvällen. Folk kom och gick som de ville och det var underbar stämning hela kvällen. Jag dansade med många bekanta men också med flera personer för första gången och fick både uppleva fantastisk känsla och goda skratt.

Jag har även varit på mindre tillställningar hemma hos personer där vi varit så få som 10 personer som först dinerat och sedan flyttat undan borden och dansat loss kvällen lång. Det här är minst lika underbart även om det oftare rör sig om en samling personer som jag redan känner väl.

Förutom att vi själva kan styra musiken på ett helt annat sätt än ute på socialdans så är det som, för mig, lyfter samkvämen; att de inte springs sönder. På socialgolven springs det mycket och det ligger en stress över hur folk beter sig. ”Alla SKA hinna med att dansa med sina favoriter”. Men på de här samkvämen uppstår inte alls den stressen och kvällarna blir lugnare och behagligare även om musiktempot skulle vara betydligt högre.

Jag kommer inte ihåg…

Kvällen är i full gång. Massor med roliga danser och som omväxling så har jag hunnit med att dansa med några, för mig, nya dansare. Vi är igång och dansar men plötsligt hörs missljud i högtalarna och bandet slutar att spela för att undersöka vad som är fel. Att stå tyst och vänta är inte min grej så jag börjar prata…

– Har du haft en bra kväll?

– Ja, jätteroligt. Själv då?

– Ja, jag åkte hit för att få dansa med personer som jag inte har dansat med förr och ikväll så har jag lyckats dansa med 5 stycken.

– Fast vi har dansat med varandra förut.

Jag känner hur varm jag blir i ansiktet och inser att det syns att jag inte visste om det… Jag drar ner hatten över ögonen… Hon tog det med en klackspark och påpekade att det var länge sedan. Men det kändes inte bra att jag inte mindes så jag började fundera…

På en vanlig kväll hinner jag dansa med 14 personer om jag dansar 4 låtar med varje, jag snittar nog en dans i veckan så det blir 728+ personer per år (ibland är ju kvällarna längre). Nu blir det inte 728 olika personer på ett år för jag har favoriter och jag är en av andras favoriter. Men, Det blir svårt att komma ihåg en enskild dans av 728. Om jag bara har dansat en gång med en person så är risken stor att jag inte kommer ihåg det om det inte var alldeles nyss. För mig blir frågan, tar ni illa upp om ni inte blir ihågkomna efter att ha dansat en gång med någon?

Jag + WCS = sant

Har länge tänkt försöka komma till skott och gå en grundkurs i West Coast Swing och nu blev det äntligen av. Många timmar framför youtube klipp och flertalet bekanta som förordat WCS har det blivit de senaste två åren så det var med mycket energi i kroppen som vi anlände till kurslokalen. Eftersom ingen av oss hade provat dansen tidigare så visste vi inte riktigt vad vi kunde förvänta oss av en tvådagars intensivkurs. Då jag har lärt mig att inte gå in i kurser med stora förväntningar så var den enda förväntningen jag hade att jag skulle ha roligt.

Redan innan första pausen stod det dock klart att det här kommer att bli hur bra som helst. Våra instruktörer Erika och Egil är två fantastiska dansare och pedagoger. De ledsagade oss genom grundturerna, några varianter och en del styling (en mer utförlig recension av kursen kommer senare). När vi åkte hem från kursen var jag trött, sliten och helt salig. Grundprinciperna för dansen ger så mycket utrymme för variation och lek! Vi började redan efter första dagen fundera över och testa lite egna idéer som genomfördes med varierat resultat. Hihihi, men ack så roligt även när det inte fungerade.

Här kommer det att hårdtränas, för WCS är alldeles för roligt för att inte dansas nu när man har provat. Nu återstår bara ett problem… Hur i hela friden ska jag ha tid att kontinuerligt träna och utvecklas i tre olika danser samtidigt?